Märkligheter

| | Comments (1)

Det är intressant med hur beroende vi människor är av varandra och varandras medkänsla och omtanke.

I det samhälle där jag bor har jag fått veta att det finns en distriktsköterska som är ganska opsykologisk och dessutom inte håller tysthetslöftet. Man kan gå dit med sitt spädbarn och få höra hur tjockt det är när det är helt normalt baby-hulligt och få det serverat med undertonen att det beror på att man är en kass mamma. Och sedan kan man få höra andra mammor i trakten berätta att de fått höra om det tjocka barnet.

Man vågar inte säga något. Kanske läggs mottagningen ner i närmiljön om man klagar för högt. Kanske kommer ens barn att råka illa ut om man gör sig osams med den person som sedan kommer att vara barnets skolsyster.

Man säger inget.
Man står ut.
Och någon får betala priset.

Och jag är rädd. Jag har redan en bild att kämpa med kring att folk kan se människan bakom/innanför/i min vikt. Jag vågar knappt tänka på hur jag och ett eventuellt framtida barn skulle bli betraktat. Jag är för rädd för att skaffa barn för jag vet att jag inte kan skydda det mot allt och att jag inte är perfekt. Jag kommer att bära oro och skuld för det jag inte förmår.

Och ovanpå denna allmänmänskliga oro och otillräcklighet skall jag få veta att mitt barn är i en speciell riskzon. Det känns som att man inte får lov att vara tjock och att man definitivt borde tänka på samhället mer än att föra vidare taskiga gener.

Visst finns det en fetmaepidemi i världen. Människor vars liv begränsas så mycket att man som normalviktig har svårt att ens föreställa sig. Men använd inte nån förment välmening till att få alla att ligga på en normalkurva. Det är inte det vi behöver i världen. Vad vi behöver är att acceptera, förstå och tycka om varandras olikheter. Att känna att det berikar att vi alla är olika och att den som har problem med olikheter är den som har problem, inte den som är olik.

Det finns obehagligt nog något i vårt sätt att se på överviktiga som påminner om den människosyn som rasbiologin gav uttryck för. Tron att man kan avgöra och bedömma en människas själsegenskaper genom att mäta hans/hennes kropp.

1 Comments

Paola said:

Hejsan!

Jag hoppas att ni kan bli av med den ovänliga och oppassande sköterskan. Hon har nog missuppfattat sin roll lite.
Jag tycker inte att man ska hålla tyst och det verkar ju som om fler än du tycker illa om henne. Försök prata med henne först och sen kan ni ju ta det vidare om hon inte förstår och är beredd att ändra sitt dumma beteende!

Lycka till! Kolla gärna min blogg om du har tid o lust!

Leave a comment

About this Entry

This page contains a single entry by Linda published on October 13, 2005 12:55 PM.

Känna att jag lever was the previous entry in this blog.

En del av något större is the next entry in this blog.

Find recent content on the main index or look in the archives to find all content.

Powered by Movable Type 4.01