En del av något större

I onsdags åkte pågavännen iväg, tillsammans med ett trettiotal gubbar på en resa till en mässa i Tyska Hannover. När man åker så här så är det bokat så att man skall bo i Hamburg, 15 mil från mässan. Och en anledning till att detta är kotym är till synes att man på det sättet lättare kan ta sig en kväll i prostitutionskvarteren efter mässdagens alla lättklädda monterförevisare.

När han ringde igår och berättade vad som väntade så skojade jag om det. Jag litar på honom. Skojade med ett allvar i grunden: Får du för dig att ha sex så använd för Guds - och min - skull kondom!

Idag när vi pratade om det så berättade han att det efter middagen och en öl man blev bjuden på på en klubb där de blev bjudna på inträdet. På klubben arbetade kvinnor som tog av sig sina kläder.

Sedan hörde det till bland gubbarna att ge sig ut på stan. Till ett instängslat område där den statligt kontrollerade prostitutionen pågår i lägenheter där kvinnorna förhandlar priser i dörrarna och männen kan slinka in en stund innan kvinnorna åter tar plats i fönstren. Utanför står de kvinnor som inte är smittkontrollerade, de är unga och de är vackra. Alltihop är så smaklöst att man blir illa berörd. Pågavännen for tillbaka till hotellet ett par timmar innan de andra.

På morgonen i bussen mot mässan pratas det om dem som gjort bort sig. Som blivit för fulla och som blivit tafsiga mot tjejerna men inte velat betala.

Jag sitter ganska långt bort från det där livet. Jag frågar och försöker förstå. Och jag blir ledsen och när luren är pålagd vet jag inte vad jag skall ta mig till eller hur jag skall hantera det hela. Jag mår illa.

Och jag vill faktiskt inte ha pågavännen därborta.

Jag känner mig smutsig bara av att vara kvinna. Att jag på något sätt är en jämförbar produkt på en marknad. Hela den där viljan att vara åtråvärd och attraktiv som ju är så mänsklig och djupt rotad i en människa känns plötsligt sjuk och jag vill inte. Vill inte synas. Vill inte att någon skall röra mig, eller älska mig.

Och han har varit där och sett på dem.
Och han tycker inte att han är delaktig i det som pågår där.
Han känner avsmak och att denna köttets marknad är en snedvriden aktivitet som vanhelgar det som är vackert i ett möte mellan två människor.
Och jag skall väl vara glad över detta avståndstagande.

Men jag kan inte sluta se det som att han ändå deltagit i detta.
Bara genom att spela enligt reglerna i en kultur som råder bland män i vissa kretsar. En människa är inte bara en passiv del i en kultur. Jag kan inte se det så. En människa gör val och genom de val varje enskild människa gör bygger man en kultur; formar, förvaltar, förändrar den.

Igår förvaltade han en kultur jag inte kan acceptera.
Jag trodde att jag kunde ta lättare på det, men det kan jag inte.
Jag är djupt ledsen.

Och det kommer jag att behöva visa imorgon.
Jag som hela tiden bara har känt att jag kommer kasta mig i hans armar för jag har längtat... det blir nog inte så. Och jag mår illa.