En dag i livet

Det är en vacker dag idag. Igår kunde vi gå i shorts och t-shirt och sola på balkongen. Det är helt otroligt. Snacka om Brittsommar!

Varje dag går sin gilla gång. Jag kollar jobbanonnser, mejl och är ute och rör på mig för att hålla modet uppe. Läser lite. Och träffar lite folk också för att hålla modet uppe. Man slutar vara effektiv, det är märkligt det där, men det är som att jag får lättare att fixa tid hos frissan, doktorn, tandläkaren, benvaxaren om jag skall pressa in det i ett schema. Det låter ologiskt, men det är också logiskt. För hur kan jag boka tid ett par veckor fram om jag inte vet hur mitt liv ser ut då?

Jag har i alla fall kommit in i en harmonisk rytm där jag mår bra. Jag håller pågavännens dygnsrytm - med en viss eftersläpning eftersom jag ligger kvar i sängen och lyssnar på p1 en timme när han gått vid halv 7. Men det är gott att vara uppe vid halv 8 och det får mig att känna mig redo också. Jag kan hoppa in var som helst när som helst för det kommer inte att ta mig en vecka att ställa om dygnet även om omställningen med ett nytt jobb kommer att få mig att gäspa mer på kvällarna.

Min rädsla för att allt detta hemmagåendet skulle synas i toppnoteringar på vågen verkar inte infrias. Men eftersom jag är den jag är så kan jag inte stanna upp och vara nöjd med att det faktiskt är bra, utan istället är jag besviken för att jag inte gått ner. Pågavännen har sagt att han skall hjälpa mig att lyfta fram saker att vara stolt över.

Jag är så glad och tacksam för att han finns i mitt liv. Och när jag sa det till honom så sa han att det var en bonus att ha varandra! Det var ett nytt sätt för mig att betrakta detta med parförhållanden. Jag har alltid istället gått in och tänkt att nu är VI:et en förutsättning för allt annat jag gör. Han har förstås rätt. Det är inte så att vårt liv tillsammans är grundvalen att luta sig mot - det var ju det som jag hade tänkt att lära av skilsmässan. Det är verkligen en bonus! En jackpot varje dag!

Strax skall jag ut på promenad med grannen hennes vagnburne knodd och svägerskan. Igår blev det en nästan 2h lång promenad. Idag får vi se. Jag behöver röra mig, men jag vill också hinna åka och handla. Jag behöver köra lite bil så att den inte känner sig försummad där den står så troget i en helt främmande värld och väntar på min minsta vink.

Mitt liv är så fantastiskt just nu.
Och eftersom jag är så attans positiv så borde ju jobben bara dras till mig just nu. Tänk vilken serviceminded person man blir när man mår så här. Jag vill bara le mot världen och dela med mig så att alla för ett ögonblick kan få känna sig lika harmoniska och tillfreds i nuet som jag gör.

Jag trodde faktiskt inte att jag skulle kunna koppla bort oron för framtiden så som jag gör större delen av tiden just nu. Det har varit så välbehövligt för mig att få landa i min nya tillvaro på det här sättet. Jag vet att varje dag jag njuter nu skapar grunden för en lika positiv framtid.

Allt kommer att bli bra.
Livet hittar alltid sina vägar!