New Orleans och religion
Hur kommer det sig, resonerade paneldebattledaren i 4ans morgonsoffa, att när naturkatastrofen i Thailand kom så pratade folk om hur alla hjälpte varandra, medan man i New Orleans efter bara något dygn hör om en total, skakande och våldsam undergångsanarki.
En debattör svarade att det har med religion att göra, nu syns det hur tunn den kristna förnissan är...
Jag skulle kunna tänka mig att det också - inte minst - har att göra med hur mycket man är van att få serverat som storstadsbo (utan basic självförsörjning) och hur handlingsförlamad man är när man inte får det. I kombination med att man struntat i att överbrygga klyftor och det redan finns de som varit tvungna att leva streetsmart tidigare och nu kan utveckla den genren till sin eländiga fulländning.
Det finns mycket att säga, tycka, tro och känna kring det som hänt i New Orleans. Själv känner jag mig ganska chockad över att det som alla visste och förutsåg ändå inte kunde undvikas, mildras eller snabbt avhjälpas. När det pratades om evakuering så tänkte jag mig att jag skulle lämnat huset med en väska med foton och pass, inte med dricksvattenreserv, gasolkök, konserver och klädbyten för ca 6 månader och gärna hunnit bygga en ark med typ två av varje sort för att bejaka alltings fortbestånd...
Vad vill vi skall fortbestå?
Vi pratade om katastrofen pa jobbet och kom fram till att det har scenariot nog inte skulle ha uppstatt nagon annanstans an i USA. Sjalv tror jag att det har med mentaliteten och strukturen att gora. Jag menar, i USA ar det verkligen "everyone for themselves" och det syns jattetydligt nu. Har du ingen bil? Det skulle du ha tankt pa tidigare, stanna och do. jag tror arligt inte att detta kaos skulle ha uppstatt i London, Stockholm, Paris eller Tokyo.