Ett glas vin
Jag har just lugnt smuttat på ett glas rött.
Solnedgången färgar himmel och hav.
Det är så stilla så stilla ikväll.
Det enda som hörs är småpratat nedanför balkongen där pågavännen palmar garn med sin fiskarkompis och hamnfogden sällskapar och en bil stannar till och det är vl nån i byn för de pratar bekant om fisket, fångsten och rensningen och om sillen kan saltas inför jul nu.
Detta är ett så njutbart liv att det nästan smärtar.
Är det alltid så här närvarande livsnjutningen känns när döden smugit runt dess knut?
Läste precis ditt inlägg för ett bra tag sedan "Samma vän - olika tårar" så fint skrivet!! Hoppas att jag kommer dit någon dag också... Känns väldigt långt borta just nu men jag har inte mist hoppet :-). Kram på dig och tack för att du delar med dig!