Dagens ris

Hörde på radion nu på morgonen att fjärrvärmepriserna kan komma att stiga pga stormen Gudrun. Det är mest ris som används till fjärrvärmeverken tydligen och det togs inte till vara eftersom det var bråttom med träet i den stormfälda skogen. Mycket ris blev kvar och en del blev sönderkört och är oanvändbart nu när det blandats med sten och jord.

Samtidigt som det uppenbarligen har fattats armar i det här arbetet så går det ett stort gäng armar och är i 24-timmars beredskap "till arbetsmarknadens förfogande". Skulle inte detta gå att synka ihop på något sätt?

Det skulle förstås kräva en beredskapsorganisation men jag tror att det skulle ge mycket. Inte minst skulle det visa vad denna klick människor egentligen är: beredda på och villiga att arbeta. Att finna ett sätt att kunna använda oss vore också att minska splittringen mellan dem som jobbar ihjäl sig och befinner sig på reptilhjärne-stressnivåer som gör dem beredda att döda för en dags ledighet och oss andra som riskerar att sakta ta död på oss själva i ren tristess.

Att skapa en organisation på det sättet skulle kunna hjälpa oss att slippa bli anklagade för att vara smitare. Lika verksamt som alla pålagor som AF får för att kolla oss.

På något sätt tror jag ändå inte att en sådan beredskapsorganisation kommer att skapas. Och jag tycker att det är synd. För visst vill vi har ersättningsnivåer som motsvarar det vi behöver för att överleva och det vi betalat vår arbetslöshetsförsäkring för. Men lika mycket som vi vill ha bidrag så vill vi kunna känna att vi bidrar!!

Det är kanske så här det är.
Just nu känner jag ett engagemang i den här frågan, men jag tror samtidigt att jag kommer att få jobb snart så jag vill inte skapa mig en identitet som arbetslös. Om det senare visar sig att jag inte fått jobb så har jag förmodligen tappat även en del livshåg och engagemang och då blir det inget för den sakens skull.

Fick en inbjudan från facket om ett seminarie om framtiden och vad facket kan göra för arbetsmarknaden. Och jag undrar jag... Facket bygger ändå på de som har arbete, de som behöver göra gemensam sak för drägliga arbetsförhållanden (och varje år högre löner). Men den stora befolkningsreserven i arbetslöshet påverkar arbetsmarknaden utan att för den skull kunna arbeta via facket. Väl? Snarare är väl jag en fara för fackets hjärtefrågor eftersom jag är den som kan vara beredd att jobba till en lägre lön bara jag får jobb.

Utanför är utanför.
De andra
Och vi är inte som folk är mest, utan så där... liksom självförvållade på nått sätt. För annars skulle det ju kunna drabba DEJ också. Och det vill man aldrig någonsin tro.

Och vi blir nästan alltid vad vi förväntas vara.
Därför säger jag - använd oss.
I tvåveckors pass kan vi plocka ris i småland och gynna den inhemska värmeproduktionen. Gå längs kalhyggen i gemenskap, få blåbärssoppa och knyta kontakter (kontakter som ju är AF's främsta tips som vägen till arbete).