"Varför slappnar intresset i regel?"
Känner någon igen beteendet att man vill komma igång och träna, sätter igång och tycker att det rullar på och sedan plötsligt så har man bara lagt av utan att riktigt kunna ta på vad det var som hände?
Under kapitelrubriken som citeras i rubriken så fann jag följande text av Skotte Jacobsson från 1934:
"Göra vi oss t.ex. den frågan, varför ytterst få av dem, som börjat i sin vällovliga avsikt att bygga upp sig genom en daglig motion verkligen fortsätta därmed - det är ju ett känt faktum, att det stora flertalet upphör efter en kortare eller längre tid - så är svaret ganska lätt att avhiva. De tröttna helt enkelt. Men på vad grund? Är då ej all motion och hemgymnastik av enbart godo? Härpå måste tyvärr svaras ett bestämt ingalunda, även om man ej kan påstå, att motionen i regel kan vara direkt skadlig. Men direkt fördömliga äro de olika sätt till försök att bygga upp sig, när de ej förmå att skänka individen full valuta, eller när de ej efter en relativt kort tid förmå utövaren att bli övertygad om nyttan av hans eller hennes ansträngningar, ty det är strängt taget inget tråkigare eller fördömligare än att konstatera, att man givit upp i sina ansträngningar, då det gäller det helst säkert viktigaste av allt här i livet; att försäkra sig om sin framtida hälsa. Vi måste nämligen besinna, att vi människor ej blott i unga år äro i behov av fysisk rekreation, nej det är än mera, då vi hunnit till mogen ålder och sedan undan för undan, som behovet av motion stegras, såvida vi vilja hoppas på att hålla sjukdomarna på avstånd och ej låta ålderskrämporna få fotfäste i oss.
Jag kan omöjligt tänka mig, att vår Herre skapat människan så illa, att flertalet av oss är dömt att genomleva sina sista månader ja rent av år stapplande och eländiga och vara sin omgivning enbart till besvär. ' Jag önskar leva så länge, att jag klarar mig själv och slipper andras hjälp', hör man ganska ofta på tal om huru gammal man önskar bli, och säkert är detta en önskan, som alla innerst inne hysa. Lika säkert är det emellertid, att vi alla för att i görligaste mån lyckas realisera denna vår önskan måste göra något därför, och detta något finna vi i en rationellt utövad motion.
Om vi då först skulle klargöra för oss, vad orsaken kan vara, att flertalet av de som en gång börjat med motionering hemma på rummet giva upp försöket och i detsamma äro att beklaga.
Svaret måste utan tvivel bli: tack vare att motionen verkar alltför ensidigt, så att den påräknade nyttan uteblir. D.v.s. det s.k. allmänbefinnandet ökas ej, spänsten tilltager ej och livsglädjen (det viktigaste av allt) kanske snarare minskar än tilltager. Under sådana förhållanden är det lätt att inse, att det blott är en tidsfråga, innan man uppger det hela och åter slöar till."
Jag fetstilade själv detta med livsglädje som jag tror är poängen med det hela.
Hela livet alltså. Och kärnan till upplevd hälsa. Och vad som ger just mig livsglädje kan bara jag säga/känna/avgöra - och alltsom oftast, inte ens jag.
Leave a comment