sISTA SISTA SISTA

Allt är "kanske sista gången jag..." just nu.

Trodde på nått idiotiskt vis att jag skulle vara cool idag,
men nu har jag just suttit en stund på toa och låtit tårarna spruta.

Fy faa----------------------- vad det är tråkigt att sluta på den här arbetsplatsen och inte få ha alla dessa underbara människor i min vardag längre. Det gör ont av förväntad saknad. Hur skall så starka minnen kunna bara värma mig genom livet?

Och strax skall det bli gemensamt fika för min skull.
Hur klarar man det på ett coolt sätt?

Jag får helt enkelt skita i att vara cool och vara mig själv
med tårar och allt.
Och behöva bli buren till t-centralen i eftermiddag totalt upplöst i tårar (en överhand på pannan och ben utan stabilitet, förkrossad). DramaQueen?

Och nu kan jag le.
Tänk det lönar sig alltid att överdriva!!!!