Något jag kommer sakna

Var ute och middagade med ett par bibblo-vänner igårkväll.
När en gick på toa, utbrast en annan: Nu sitter vi som en sån där tetrisgrej!

Och medan alla försökte enas om vilken färg just denna tetriskloss hade (svårt eftersom vi spelat olika upplagor) så gick samtalet vidare till vilka som kunde gå på toa för att skapa de återstående formationerna på tetris-klossarna. Det var nära att allt slutat i att vi flyttat över och satt oss på rad allihop.

Istället berättade någon om sin favvo-tetriskloss: "den där som blinkar och som man kan sätta vart man vill och den blir det som behövs där". Den hade inte funnits med i de spel som vi andra spelat och vi imponerades av denna kloss som någon döpte till "den trunkerade" tetrisklossen.

Och vi insåg skrattande att detta samtal var rätt sjukt.

Och jag insåg när jag åkte hem att jag just därför älskar det
och fylldes som så ofta dessa dagar av vemod.