Himma

En intensiv helg senare
Jag ville mycket.
Av någon anledning som nästan känns religös så tror jag alltid att allt är möjligt.
Det är det inte.

Det kan nog vara så att det finns mirakler här och där,
men man kan inte inrätta sitt liv som om det ultimata och otroliga automatiskt behövs för att man skall känna sig nöjd och lycklig.

Ändå är det just så jag gör.

Jag hade velat hinna träffa fler
och jag hade velat vara ute och röra mig mer.

Jag skäms,
men jag hade aldrig hunnit klar i tid med städningen om jag inte hade bangat tjejmilen. Jag tyckte mig behöva den som en träningskick-off inför hösten. Och om jag skall finna någon symbolik som INTE är förödande med den här bangingen så är det att det kan vara en kick-off för ett liv där jag inte skall tro mig hinna allt. Pågavännen kallar mig Roderöv, det finns vackrare smeknamn, men kanske inte mer talande... Detta (för mig nya) ord handlar om att påbörja 1000 saker och vara och rota överallt utan att få något gjort. Och vad skall jag säga annat än: Hey, that's me!??

En fullpackad bil *och då menar jag fullpackat som i Tetris släng dig i väggen* blev det tillslut och 60 mil senare sitter vi nu med en liten Martinidrink framför BOIS-matchen och håller tummar och njuter av pågavännens sista semesterdag.

Stockholm är lämnat.
Och jag är himma