Första dagen på resten av mitt liv 2

Nu är lägenheten lämnad och Pågavännens semester slut.
Det är vardag i en annan del av världen.

Och här sitter jag.

Jag är trött.

Jag har märkt att omställningar i livet tar väldigt mycket kraft av mig. Jag skulle kunna sova i dagar. Och samtidigt så behöver jag snabbt finna en rutin för hur jag skall leva mitt liv fram tills jag får jobb. Jag vet ju inte NÄR den dagen kommer, bara att jag fram tills dess kommer att ha en ständig gnagande oro.

Och den oron är inte rationell, jag menar uppenbarligen behöver jag ledighet och ekonomiskt är det inte hela världen heller nu när vi är två. Men ändå.

Jag kan inte låta bli att känna olust och skuld över att inte kunna försörja
mig på ett riktigt sätt och förstås så handlar det också om att mota en stark stark känsla av ensamhet och utelämnande i grind.

Det är NU som jag skall kliva in och ta ansvar för mig själv, vara stark och
driftig. Och på något sätt så växer en helt annan känsla fram när detta krävs av mig.

Jag känner mig liten och förvirrad och vill ha en hand att hålla och ha en kärleksfull arm om min rygg som liksom mjukt för mig framåt med känslan av framtidstro, harmoni, självtillit och gott liv igen.