Ensamt att få det tvåsamt

Helgen ägnades åt städning.
Som om det krävs en tydligt avklarad ensamhet innan tvåsamheten kan ta vid på allvar. Och det har kännts oerhört ensamt. Och ju mer jag har försökt lägga in någon mening med städandet desto ensammare har det känts.

Kanske skall man inte försöka göra varje handling i livet till en helig rit?
Kanske finns det andra handlingar som borde upplyftas mer än just flyttstädningen?

En sak är klar.
En trerummare har varit för mycket för mig.
Det är ju jobbigt att städa till och med när den är tom.

En bra sak, ja, rent utav fantastisk är annars känslan att titta ut genom rejält rengjorda fönster. Detta har jag inte skämt bort mig med! Med alla mellanfönster tvättade och alla i fönstren boende spindlar dödade så är det som om inget fönster fanns som om jag kunde sitta och bara vara ett med naturen och världsaltet. Det är vackert. Och coolt.