Dan före dan

Ikväll far jag tillbaka till Stockholm.

Tillbaka för att genomleva "Lindas sista 10 dagar" som min kollega-slash-kompis har börjat kalla perioden 8-17 aug då jag jobbar mina sista dagar på den arbetsplats där jag trivts så oerhört och ha 10 sista dagar av vardagsliv i Stockholm innan staden för mig får övergå till att förknippas med besök och turism snarare än grålunk i rusningstid.

Det känns lite märklig period att ha framför sig. Märkligt att åka ifrån det nya hemmet och allt som finns kvar att bygga upp här. Men nästan lika märkligt att tänka sig att det kommer en komma en tid då jag inte skall åka härifrån. De 1,5 år som jag varit tillsammans med pågavännen har varje besök här hängt samman med en resa härifrån. Det kommer att bli annorlunda nu.

Mycket blir annorlunda. Jag hade riktigt kalla fötter dagen innan flyttlasset gick. Inte kalla fötter som i att ångra sig, utan mer kalla fötter som i - är jag verkligen redo för att ta steget ut, mina fötter ville liksom hellre kura ihop i ett par igenkända mystofflor än ge sig ut i världen.

En del gillar förändring, en del inte. En del kastar sig ut medan andra fokuserar på allt som kan bli sämre. Jag tillhör dem som tänker positivt och tror att det skall bli bra, men jag insåg där för en dryg vecka sedan när lastbilden var påväg för att hämta mig att jag kanske gillar att hoppa på förändringar, men att det absolut - INTE FÖR ETT ÖGONBLICK - betyder att jag är BRA på dem. Det är jag inte.

Jag har i själva verket behov av årslånga landningsbanor, men har ägnat livet åt att förakta mig för att jag inte bara kan gilla läget när jag slagit i marken, istället springer jag vidare i samma takt efter nedslaget helt vilsen utan att fatta vart landningsbanan är och utan att någonsin mer än intuitivt ana ett det finns en ankomsthall någonstans i närheten.

Den här gången har jag tagit hjälp för att se vart landningsbanan är, pågavännen har fått uppdraget att se till att jag inte tror att jag är på landningsbanan för att lyfta utan för att landa. Jag hoppas att jag kan klara mig ett tag utan att hoppa på alltför mycket nyheter i tron att det skall hjälpa mig landa. Men jag tror att han kommer att få det svårt. För att avhjälpa hans och mitt arbete med att göra mig stationär så tänkte jag försöka ta bara en dag i taget.

Men det är klurigt. Idag är en transportsträcka. Från Skåne till Stockholm. Från hem to be till hem that was. Tio nätter på kasserad bäddsoffa väntar. Detta är dagen före den första av dem.