Svår utveckling är diskriminering?

Idag på morgon-ekot sades det att det är arbetslösheten bland handikappade har ökat. Det borde inte vara så här, menade en talesman för denna grupps intressen och pratade om åtgärder så som att ändra arbetsgivarnas syn på denna del av arbetskraften och ordet diskriminering nämndes också

Och i mitt stilla sinne undrar jag...
Media har tidigare rapporterat om arbetslösheten bland ungdomar, bland akademiker och bland invandrare. Skall vi fortsätta att lyfta ut en samhällsgrupp till, hur är det med arbetslösheten för kvinnor, smeder, frimärkssamlare... mm mm mm you name it. Är det inte helt enkelt ointressant att prata om det här fenomenet i sådana här särintresse-termer (eller i termer av diskrimenring!). Det är ju så många som är arbetslösa att frågan kanske inte är: varför finns det inga jobb för den unge, den bildade, den med konstigt namn eller den med handikapp?

Utan kort och gott: VARFÖR FINNS DET INGA JOBB? punkt.
Det är tveklöst så att det finns arbete att göra, men inga anställningar. Skulle det finnas gott om anställningar så skulle de säkert kunna fås av både den ena och den andre.

Om det är en mänsklig rättighet med ett arbete så måste vi nog definiera om begreppet arbete och se det mer som att överleva, inte att någon annan skall anställa en. Man får väl hitta andra vägar om den traditionella inte är framkomlig. Detta är förstås tungt och svårt, men är det verkligen diskriminering?

Om nu egentligen ingen kan lösa problemet
så kan man i alla fall börja kalla det vid sitt rätta namn.

Kan till exempel ingen människa döpa om arbetsförmedlingen till något annat? Det är ju snarare en registreringsmyndighet. De vet att de inte kan förmedla något, men misstänker ändå alla arbetslösa för att vara fuskare. Alla som har varit i kontakt med dem pratar om hunsning när det istället skulle kunna handla om ett möte av coaching och nätverksbyggande. Ett sorgligt slöseri som slår mot de som redan är utsatta. Skämmes ta mig faan!