Lite avvaktan

Inatt drömde jag att det fanns en stor spindel utanför min dörr.
Den var ruggigt stor, benen var väl en 10-15 cm och kroppen var som ett ägg. Inget hushållspapper i världen hade fått mig att greppa den för att döda. Jag bävade inför att höra krasandet, det borde bli hur mycket krasande som helst av en så stor insekt ochförmodligen skulle det kräva en hel del styrka i nyporna, kanske skulle jag till och med behöva stampa på den. Men den var obehaglig och den var i vägen. Jag avvaktade med att öppna dörren. Pågavännen var med mig och jag hade hoppats att han skulle ta bort den åt mig, men istället var han "bara" ett bollplank i mina funderingar i hur jag skulle lösa frågan.

När jag vaknade började jag begrunda drömmen. Jag har hört att djur ofta symboliserar känslor, likväl som att olika personer man drömmer om snarare symboliserar olika sidor av en själv än de verkliga personerna. Så jag funderade på vad spindeln kunde vara för känsla.

För mig är spindeln just nu förknippad med den diskussion som jag hade med en kompis härom veckan. Där det stod klart för mig att min rädsla för spindlar står i proportion till deras storlek och att jag är rädd för spindlar om andra är med medan jag klarar att ta "tjuren vid hornen" om jag är ensam - om än med ett visst obehag. Om någon annan är med ber jag gärna om hjälp och kan även passa på att shåpa mig en aning.

Så, sammanfattningsvis...
Skall jag kliva in i den vuxna rollen och ta tag i det som känns obehagligt men som jag behöver göra för att kunna gå MIN väg, (komma hem)? Och vad ÄR det där egentligen som bilvit så groteskt muterat till ofantliga proportioner?

Det känns för övrigt skönt att pågavännen inte gör saker ÅT mig utan MED mig. Även om jag märkt att jag försöker retardera lite om jag får chansen så låter han mig aldrig hållas med det. Han är guld!