En dröm jag har

Tänk ett liv, en dag, en vecka.
Fritt från "att göra"-listor tatuerade innanför ögonlock och direkt etsade på pannbenet.

Sanningen är att jag inte orkar något annat än det livet - EGENTLIGEN.

Skulle inte pågavännen ringa mig 6.20 på morgonen och låta så glad och fylld av energi så skulle det inte gå att gå upp på morgonen. Han visar liksom på hur det kan kännas och hur jag önskar att det kändes. Och jag kan skapa en illusion av det där tillräckligt länge för att ta mig till pendeln. Sedan sitter jag där jag sitter och illamåendet kommer först när jag börjar närma mig jobbet och jag riktigt känner hur sky efter sky av prestationer jag vill åstadkomma slår emot mig för varje steg jag tar. Det märkliga är att det inte är någon annan som gör detta mot mig. Det är jag som lägger saker på mina egna axlar.

Jag har aldrig varit snygg eller poppis, men jag har varit stark, så där rejelt brett-bäcken-bondmora-typen. Jag var så mån om att vara omtyckt att jag drog allas pulkor och snowracrar uppför backen när jag var barn. Nu försöker jag göra samma sak igen. Och jag orkar det faktiskt egentligen inte.

Istället blir det nu så att jag känner mig lite parasit när pågavännen med bjussig energi drar upp mig varje dag när jag bara vill ligga kvar, med omtänksamma och märkliga skämt på morgonkvisten. Kanske kan jag tillåta mig mer just eftersom han finns där, om han inte ringde skulle jag vara tvungen att ta ansvar för det själv. Och det troliga är att det skulle gå alldeles utmärkt. Eller i alla fall fungera - som nu.

Det är så oändligt njutbart att ligga och blunda och lyssna på lugna favoriter. Somna om, blunda och låta tankarna fara, känna hur kroppen känns, långsamt sträcka på den, kura ihop den igen, slumra till lite.

Tänk om två dagar kanske jag kan få ha sovmorgon. Men framförallt om en dryg vecka när mitt hem har flyttat på sig och jag har allt tid i världen att få det iordning, ett liv utan deadline - men inte kortare "att-göra"-lista.

Nästa fredag
det är den dagen jag skall sikta in mig på att drömma om.
Då skall pågavännen jobba och jag kan göra ingenting.
Och det skall jag göra j-t bra!