Rekommenderad vana

Jag har tagit till vana att äta min frukost till Tankar för dagen och det är en riktigt härlig vana. Ibland så går det in i ena örat och ut i andra och ibland får man karameller som räcker hela dagen - kanske längre. Oavsett vilket så är det rätt fridfullt och kompenserar den tomhet som finns på morgonen nu när jag sparat in på morgontidningen.

Härom dagen var det en som berättade att man i studier kunnat visa att människor blir mer benägna att hjälpa om man själv blivit hjälpt. Att en "god gärning" faktiskt kommer i retur på ett eller annat sätt i världen. Och han konstaterade att det är handling som räknas - inte tanke. Att man själv har att vinna på att andra blir glada gör inte någon skada på den här processen.

Det kändes befriande. Jag har ofta ryggat tillbaka inför risken att bli tagen för egiost, när det i själva verket är den naturligaste sak i världen att vi alla behöver ta ansvar för vår egen välgång och lycka. Och att ett lätt sätt att göra livet lättare är att leva det i en atmosfär av leenden.

Jag slogs också av jag uppfattar att rättsväsendet är uppbyggt kring uppsåts-tanken som en kärna.

Kanske är det så att en handling som gynnar en annan inte behöver analyseras eller förstås djupare än så. Djupare än att jag blir glad av att se dej glad! Medan en handling som skadat behöver vändas och vridas på. Varför ville du mig illa? Hur skall jag bemöta dig? Kan jag hitta något hos dig som jag kan använda för att känna förtroende igen? Förstå och förlåta. Det finns något väldigt positivt i att låta tanken räknas när det gäller detta, men samtidigt finns det något lite farligt i att förstå för mycket för då säker man till slut att inte handlingen räknas. Och det gör den. Varje gång.