Kropp och själ

Eller kanske skall jag skriva "kropp och skäl".
Idag har jag varit på en föreläsning om hjärtat - det ensamma hjärtat!

Det ensamma hjärtat är ett hjärta som inte har tillräckligt med stöd från hjärnan. Vid diabetes skadas nerverna runt hjärtat så att det inte längre påverkas av vad som händer i kroppen för övrigt. Det där med en jämn puls är alltså inte något positivt som jag trodde utan snarare är det ett tecken på att hjärtat snart kommer att sluta leverera - det har inte tillräcklig koppling till vad som händer i övriga kroppen.

Jag skulle tippa på att det är ungefär samma sak som händer vid stress, då förstörs strukturer i kroppens vävnader och in i själva DNA-nivåerna av våra celler och kärl och det borde också rimligtvis ge samma effekt på hjärtat.

När hormoner utsöndras i kroppen (tex adrenalin) så kan hjärtat om det har skadade nerver bli liggandes och bara vibrera. Hjärnan har då inte någon chans att hålla i tömmarna och liksom styra upp genom att vila, andas djupa andetag eller dyligt, utan då löper hjärtat bara amok, kan slå 800slag i minuten utan att lyckas pumpa ut något blod i kroppen och man svimmar - och man dör.

I allt man gör här i världen behöver man ha ett fysiologiskt stöd från sitt hjärta. Ett sätt att behålla läget under kontroll är att använda sig av tillämpad avslappning som man övar upp med en kontrollerad medveten andning som man sedan lär sig att ta till för att hitta hem isig igen när hjärtat skenar iväg med en och man blir alldeles utom sig.