Kär längd på håret

Jag vet inte om jag tror på att kraften sitter i håret, (även om man kan tillstå att iaf Joey Tempest förlorat en hel del av sin attraktionskraft på mig tillsammans med sina lockar - och i takt med att jag förlorat min ungdom kanske skall tilläggas) men något är det med hårlängd ändå.

På mig kan man se vilket civilstånd jag har genom att titta på min hårlängd.
Är jag "comitted" så har jag i regel långt hår. När jag är fri så klipper jag mig.

Kanske är det så att min kraft ligger i att hålla håret klippt?
Men varför har då varje karl hittills tyckt att det är så fiint med det långa håret - och det trots att jag har ett skumt självfall som gör att det bara ser risigt och eländigt ut? Kanske behöver de känna att de har nått att greppa för att kunna släpa hem mig till grottan för det verkar basera sig på något mer djupliggande än mitt utseende?

Pågavännen har sagt att han tycker att jag har en kär längd på håret nu (kär på skånska=rar och gullig).

Men han sa vid ett annat tillfälle att jag får klippa mig om jag vill
och jag sa kaxigt att DAAAAAH! tack för det, men det vet jag redan!

- men insåg i samma ögonblick att jag faktiskt var glad att han skulle tycka om mig ändå och att det var så gulligt sagt att han var värd att få ha en flickvän med långt hår om han nu vill ha det.

Jag har nu bestämt mig för att utmana mig själv lite.

Och faktiskt ta steget ut och pissa in lite revir i min egen skalp
(öhh, det låter inte lika trevligt som det känns)

Nästa vecka skall jag beställa tid hos frisören!