Illamående
Jag mår illa idag.
Kan det verkligen vara kaffeabstinens som slår så här?
Skall hålla in på kaffet ett tag nu har jag bestämt efter diverse märkliga hjärtklappnings-svimningsgrejer i helgen.
Morgonillamående ger mig annars associationen att jag skulle gått och blivit skendräktig så här efter kompisens outande av sitt tillstånd. Men jag har aldrig hört talas om skendräktighet hos människor - bara hypokondri. Men en diagnos är väl så go' som en an'
Pappa har förresten flimrat igen i helgen (suck. Jag blir så himla himla ledsen för han var så himla himla glad förra veckan och framtiden kändes ljus och planeringsbar en kort stund) och min mammas moster har fått en propp och pratar numera inte bara gallimatias utan gör det nu dessutom med en sluddrig touch.
Jag vill inte vara här nu och möblera i dammiga magasin.
Jag vill dels spy och dels krama min familj (pågavännen inräknad).
En märklig men - som jag känner det just nu - ypperlig kombination.
Det där med kaffet är lite skumt. Ibland håller jag upp längre perioder, jag får magbesvär av kaffe ibland. Men det tar flera dagar av huvudvärk innan jag vänjer av mig. Samma visa varje gång.
Just nu har jag en period där magen mår bättre och jag tar en kopp kaffe per dag. Jag tar den mitt på dagen och försöker tänka på att njuta av den eftersom jag blir dålig av flera koppar.
Det verkar smart att hitta en lagomväg och hålla sig till den, för min del blir det att det liksom råkar glida upp i en himla massa koppar och så händer nått i kroppen som inte känns riktigt bra och så slutar jag abrupt.
Så går det nån vecka och det börjar kännas som att: "en kopp är väl ok" och sakta men säkert är det 6 koppar eller så.
Jag har ju ingen tid när kaffet är ett måste, så jag kan inte säga att jag är beroende på det sättet. Men däremot så har jag svårt att tänka mig att jag skulle leva helt utan det. Jag som inte ens tyckte om kaffe före 1995...