Är för effektiv och aktiv helt enkelt

I senaste numret av Läkartidningen skriver "Överviktsdoktorn" Stephan Rössner om ett samband som kan förklara övervikt bättre än den klassiska myten att det bara handlar om energiintag och energi-utgift.

Enligt artikeln så kan man inte riktigt mäta varianser på upp till tre sockerbitar per dag med rådande vetenskapliga metoder för energimätning. Tre sockerbitar extra per dag skulle motsvara 1kg viktuppgång på ett år.

Nu har man sett samband kring virussjukdomar och bakterieflora i tarmarna och övervikt, och det är inte på något sätt uteslutet att de som är överviktiga har en bakterieflora som är effektivare på att ta upp näring ur maten än vad sk normalviktiga har.

I slutänden blir det förstås samma konsekvens, att den överviktiga behöver begränsa sitt energiintag. Men det skulle om tankegången får genomslag göra en stor skillnad när det gäller hur man betraktar feta människor. Det är allt som oftast så att de inte svullar nämnvärt mer än gemene man.

En mening som jag fastnade för var:
"Fettväven ses inte längre som en soptipp för excessivt kaloriintag utan som kroppens största hormonellt aktiva organ."

Det ger också ett annat sätt att förhålla sig till sina valkar och hur påverkad man blir av att gå upp i vikt och varför man går upp i vikt.

För lika säkert som vetenskapliga metoder kan fastställa samband, lika osäkra är de när det gäller att avgöra vad som är orsak och vad som är verkan.

Det gäller väl i vanlig ordning mest bara om att hitta något ställe i den onda cirkeln där man kan hoppa av.