June 2005 Archives

Åh, vad du ser fet och duktig ut!

| | Comments (0)

Innan jag lämnar min årgång (1911) av Hälsovännen därhän (eller snarare övergår till att lägga in ett par citat på Idrottsbloggen) så måste jag förstås förmedla tidsandans formuleringar om detta med vikt.

Richard Hogner tar upp temat i en artikel i nummer 21:

"Det är helt enkelt en skam att vara fet, och det är en heder att vara mager(om frisk förstås). Det är synd att icke taga vara på och söka bibehålla sin gudomligt vackra kropp, och synden straffar sig själf. (...)
Tro icke, hvad folk säga, då de utropa: åh, vad du ser fet och duktig ut! - ej heller, då de ynkande säga: hvad du är mager (underförstådt: och antagligen sjuk). Af ett par i öfrigt alldeles likgoda personer är den magrare den bättre hälften.
Det fordras karaktärsfasthet, viljekraft, klar syn på hvad det gäller: hälsan, och ofta strid för att motstå allt trug till att äta och dricka, sätta sig öfver den oförståndiga hopens prat och frestelsen till mar och dryck(det är för de flesta svårare att låta bli att äta än att dricka), men segerns belöning är stor: att vara som bäst, kunna arbeta och idrotta som bäst, känna sig som bäst och verkligen i alla afseenden vara som bäst. Hvad betyder den korta stundens s.k. njutning af ett kalas, ofta i timmar eller längre följd av ånger och illamående, mot det anda verkliga nöjet: fullkomlig hälsa, ungdomskraft, lifsenergi?"

Professor Gellerstedt gör succé

| | Comments (0)

"En egendomlig kur mot s.k. 'liggsjuka'
(feminin neurasteni)

Den på sin tid mycket berömde läkaren professor Gellerstedt i Lund utförde flera märkliga kurer utan tillhjälp af annat än sin läkareblick och sitt egendomliga sätt.

En gång då Gellerstedt besökte Ellinge, passade en i närheten boende klockare på tillfället att rådfråga professorn för sin äfvenledes gamla gumma, som till föga fromma för mannen och huset varit sängliggande i 15-20 år.

Som vanligt gnolande på en munter melodi inträder Gellerstedt i sjukrummet och undersöker gumman mycket noggrant, under det mannen i spänd förväntan afvaktar utgången. Småtrallande och hvisslande beger sig Gellerstedt ur sjukrummet och säger sedan, liksom i förbigående, åt mannen:

- Den här käringen är så gammal och dålig, att det är ingenting att göra vid henne.

Mannen sjunker förtviflad ned på sin stol, men gumman, som i många år inbillat sig vara dödsjuk, reser sig upp i sängen, och med gnistrande ögon ropar hon efter den bortgående Gellerstedt:

- Tvi dej, din räli'a manfolkabest, ja' ska' visa dej, hva' 'käringen' duger till!

Och därmed steg hon upp och klädde på sig och började sköta sina hushållssysslor. Hon lefvde sedan i många år, tack varw Gellerstedts förträffliga kurmetod. "

Hälsovännen no 14, 1911


Den här historien gör mig nyfiken, är det så att det är lite det där att inte bli struken medhårs som gör att man kan få lite gnista att leva på?
Vad hustrun inbillat sjuk, eller kan man anta något annat problem i botten?
Så kan man ju lätt gå igång på formuleringen om en sjuk att hon "är till föga fromma för mannen och huset"... Framförallt kan man anta att hon inte haft det så kul själv...

Frågespalt från förr

| | Comments (0)

Ett svårt lyte

"7288. Nervjuk.- Jag lider af nervsjukdom. Den består av disharmoni i själsligt hänseende med så att säga tvångsföreställningar.(...) Jag är på 42:dra året samt har lidit af misstänksamhet så långt jag minns.

Svar: Misstänksamhet är ett svårt lyte. Då Ni själf har tydlig sjukdomsinsikt, så torde hopp om räddning för Eder från Edert svåra tillstånd finnas. Ett sätt är att låta hypnotisera Eder utaf kompetent läkare. Lämpligen kan sådant ske under det man samtidigt genomgår en badkur för nervsystemets stärkande under instundande sommar."

Hälsovännen nr 5, 1911


Stoiskt lugn, jo, jag tackar!

"7365. Hugo. - (...) Min svaga mage har härvid åtskilligt att utstå, men värre är den ohyra (loppor), som icke tillåter någon sömn under nätterna. (...) Frågas nu, huruvida icke kroppen eller de delar däraf, som äro mest utsatta, kunde instrykas med något fettämne, i hvilket inblandas för kroppen oskadligt gift eller ämne, som af ohyran skys?

Svar: Nej, beväpna Er med en tillräckligt stor sats persiskt insektspulver och med stoiskt lugn. (...)"

Hälsovännen nr 20, 1911 (i nummer 24 svarar Smålänning att salubrin är bra både att förebyggande stänka på lakanen och att gnida in sig med då man blivit biten)

Äntligen en sekt i min smak

| | Comments (0)

Idag bildades en sekt av särskilt utvalda på jobbet.
En t-sekt.

Och efter detta första möte i ett av arbetsplatsens mest skyddade hörn, med alla attiraljer man kan önska, levande ljus, jazz, nyköpt fantastisk kaka från Tösse (Karlavägen 77), medhavd tekanna och finsmakar-te.

Själva idén byggdes ut till att det skall vara olika teman vid olika möten, med olika te-traditioner, ryskt, brittiskt, turkiskt, japanskt och att man då kan diskutera olika jobbfrågor på ETT KONSTRUKTIVT SÄTT och gärna varva med amusanta inslag så som diktläsning och 5-minuters anföranden på angelägna teman.

Äntligen en sekt som passar mig,
och så uppstår den just som jag skall flytta.

Man kan ju gräma ihjäl sig!!

Webbkamera?

Välformulerat boktips

| | Comments (1)

"De första tvåhundra sidorna är du som förflyttad till en värld där alla personer har fyra namn och fem smeknamn, människor tänker sida upp och sida ner och rätt många är skogstokiga.
Men sedan blir plötsligt 'Brott och straff' en sådan läsfest att du aldrig mer kan betvivla Dostojevskijs storhet. Ha tålamod
!" skrev Mattias Bergman i tisdagens City (2005-06-28, s.23)

Han kallar boken också för "veckans överkurs" och jag kvider "SAY NO MORE!" Automatiskt ser jag det som en utmaning, som får munnen att vattnas och fötterna att ivrigt sprätta under mig så att det luktar bränt gummi om sulorna.

Hoppa av ett tag

| | Comments (3)

Jag lägger mig före 22, vaknar tidigt, men kan inte gå upp för kroppen vill inte öppna ögonen. Jag är som en kattunge, ge mig tio dagar så kanske jag får ögon igen att möta världen med. Jag är trött, oengagerad och mår konstant illa.

Är det stress? eller vad sjutton handlar detta om...

Jag njuter av denna medan jag funderar

Stafett i p1

| | Comments (0)

Det är inte bara i bloggsfären det pågår stafetter, utan även i etern.
Lyssnade just på Stafetten i ett avsnitt om Gud.

Jag tyckte särskilt om två uttalanden där som väckte till reflektion:

* Att frågan om man tror på Gud är stå stor att det egentligen inte går att fråga så. Det är som att fråga ett foster om det tror på sin mamma. Det lever i och av sin mamma utan att nödvändigtvis känna nån särskild medvetenhet eller tro.

* Att det måste gå att ha en kristen tro idag, utan att behöva tänka/leva som man gjorde på antiken.

Samboavtal?

| | Comments (0)

Lite att fundera över när jag nu snart skall bli sambo och nog kan man räkna ut att det inte kommer bli som man tänker sig och planererar för det blir det väl aldrig, men när jag fick fatt på ordet sambo i en dictionary och fann följande definition så blev jag ändå något konfunderad:

"Sambo - combat sport, without the use of weapons, practiced for self defence, a mixture of judo and various forms of wrestling"

Att det inte är borgerlighetens högborg med detta icke-äktenskapliga livsval, men visste ni detta om sambo-historia:

"Sambo was developed in the mid 1930s in the Soviet Union from a mixture of different forms of wrestling (...) In 1966 sambo was accepted, in addition to free-style and Graeco-Roman wrestling, as a non-Olympic wrestling discipline..."

Så även om jag själv och pågavännen skall slita för att få vårt samboskap att bli i världsklass för oss, så kommer vi aldig att vinna OS-guld i det.

Men det är OK.

Det finns annat som räknas mer,
men det är fortfarande viktigt att känna till syftet
och det står klart och tydligt i uppslagsboken:

"There are throws, holding and lever grips (including leg lever grips), but strangeholds are not permitted. The goal of the match is to throw the opponent on his back."

Hej konsument!!

| | Comments (0)

Väl tillbaka dök ett mejl upp i inboxen.
Ett tips på en ägodel som man (nästan) BARA MÅSTE ÄGA!!

En liten bok-lapp

| | Comments (0)

Hittade en lapp med anteckningar om böcker jag ville läsa.
Kanske skall man leta upp dem nu i sommar och se varför.


lars d eriksson: Otänkta tankar
tove jansson: den ärlige bedragaren
tommy hellsten: ju mindre du gör desto mer får du gjort

Tomhet

| | Comments (0)

Ännu en gång kliver jag på pendeln och av pendeln, och går till huset som på rutin och in genom min dörr. Och där finns saker jag känner igen. men inget som riktigt rör mig. Det känns bara tomt. Här är det bara jag. Och bara nu.

Min framtid ligger där jag var igår.
Och det är en mycket märklig känsla.

Det är bara tillfälligt för mig,
men jag funderar på om det är så här det känns för alla som beskriver att de känner sig ensamma och deprimerade.

Jag behöver gå förbi min spegelbild och le ett par gånger nu.
Nu är jag helt fri att göra vad jag vill. Ensam utan anpassning och utan någonting annat att relatera mig till. Det finns hopp om att det är något väldigt gott i detta också.

Träffa folk

| | Comments (0)

Pratade just med pågavännen. Han skall handla idag.
Det verkade som att det var fler som skulle göra det...

- Det blir väl kul att träffa lite folk! sa jag glatt
- Mmm, inte på det sättet kanske!
- Men du får väl slå dig i slang med folk i kön...

och strax hade min fantasi spårat ut och skapat ett storköps-monster som ingen vill möta dan före midsommar (eller dopparedan som stationsvakt hellre kallar det):

... du kan ju förvånat säga, Oj vad mycket sill du skall köpa, brukar du göra det till midsommar? och så kan du peka i nån annans kundsvagn och säga Nypotatis, det var lite crazy! eller Jordgubbar! Jävligt orginellt hörrö! (uj uj uj vad länge sedan det var jag hörde den där Hassan-sketchen slår det mig, men för typ 9 år sen låg jag dubbelvikt i personalrummet i sjukhusköket där jag sommarjobbade och lyssnade på mannen som skulle beställa en tårta till studentexamen, minns ni?)

Utmaning

| | Comments (0)

"Jag utmanar alla som skriver på nätet, och läser det här, att svara på följande frågor" skriver Niklas på Enkelriktat, och delar ut följande lista:

1. Varför borde andra vara avundsjuka på dig?

2. Säg tre hemliga önskningar, svara ärligt och privat. Önska ingen chokladglass liksom (om du inte vill ha chokladglass förstås).

3. Vad är det bästa dina päron har gjort?

4. Säg en bra sida hos din svärmor/svärfar.

5. Vad är du mest nöjd med hos dig själv?

6. Vilken är ditt livs största glädje?

7. Beskriv varför du är genuin.


Säg varför är det så mycket svårare att skriva sin stolthet än sina tillkortakommanden? Jag har har sugit på frågorna i flera dagar nu, men vet fortfarande inte om jag törs anta utmaningen. Det skulle liksom skava nånstans av rädsla för att ha förhävt mig. Sedan är det också så att svaren är kluriga att formulera. Inte bara en känsla av självkännedom utan också en formulerad sådan behövs. Jag får helt enkelt be att få återkomma.

I vilket fall som helst tackar jag Niklas för en inre dialog om hur man skall formulera dessa svar ger en ljusare syn på tillvaron. Jag visste att jag inte ville leta fel - det är en bra sida hos mig - men jag är väldigt ovan vid att leta rätt...

Värsta diagnosen

| | Comments (0)

"... har tappat allt inklusive ridderligheten vilket är det sista som överger en riktig man. Han är biologiskt sett degenererad. Han fyller inte längre sin biologiska roll"

Tänk att inte längre fylla sin biologiska roll... vad innebär det egentligen?

Handlar det egentligen inte om att vi inte vet hur vi skall formulera vår avsky för en människa vars handlingar totalt bryter mot allt vi tycker att man inte får bryta, kan bryta, om man skall få fortsätta kallas människa.
Han har slutat att söka vara mänsklig...

Intressant teori att spinna loss i

| | Comments (0)

"Jag skulle vilja säga, att man också har en skyldighet att vara frisk, skyldighet mot sig själf, mot andra och mot samhället. Läsaren kan själf roa sig med att 'lägga ut' denna text. Här vilja vi blott framhålla, att de, som äro eller vilja blifva folkets ledare, i detta afseende ha en maktpåliggande plikt. Ofvanifrån sprider sig ondt och godt i ett folk: lättja, vällefnad, njutningslystnad, klemighet, svaghet; men också enkelhet, renhet, hurtighet, mod, styrka, hälsa och karaktär. Folkmassans egenskaper äro desamma, som ledarnas voro en mansålder eller längre tillbaka."

s. 4 i Hugo Tolls bok "Den personliga hälsovårdens principer: en bok för friska" (Stockholm: 1913)

När man läser en sådan här sak mer än 90 år senare (hur mångamansåldrar är det förresten) så känner jag dels att det där med skyldighet i mina öron handlar mer som skuldbeläggande än om personligt ansvar. Kanske klingade det annorlunda förr?
Det intressantaste är dock tanken hur ett ledarskap påverkar människor. Min första tanke var att det var rätt befängt, men i nästa ögonblick slog det mig hur sant det var.

Det är skillnad att ha en chef som går hem i tid efter arbetsdagen som låter jobb vara jobb och som ser att det i livets helhet ändå är en världslig sak utan att för den sakens skulle sunka till ambitionerna. Tänk om Göran Persson inte sagt att han äter ost när han är stressad utan istället sagt att han är människa och han delegerar arbete till ett par nyanställda assistenter (som hans lön täcker upp för) för att kunna ha tid över att ha fritid och känna sig avslappnad och närvarande i de möten med människor som utgör så stor och viktig del av hans jobb?

Tänk om inte höjdarna köpte dildos, besökte diverse difusa(en del märker inte ens att de är "porr-relaterade") klubbar och bjöd varandra på resor, lägenheter och annan sk representation för den gemensamma kassan, skulle man då inte vara beredd att ge mer till den? Skulle man då verkligen själv sukta lika mycket efter att också kunna ha tillgång till en peng som man inte ärligt förtjänat, men inte skulle ha några problem att (ärligt?) förslösa.

Vem är det som skapar stommen av karaktär, dygd och rakryggat ansvarstagande i en tid då de där orden inte längre finns, men dess innehåll inte desto mindre har en poäng?

Vem lär oss hur det ser ut "i verkligheten",
vem skapar kulturen och tidsandan,
vem skapar ramarna för vad som är ok?

Det är nog i de allra flesta fall ledarna - de som kanske skall definieras efter sitt mediautrymme snarare än antalet underhuggare och årsinkomst. Och det märkliga är att de tror att de kan styra upp världen genom att kalla alla för fuskare. Folk fuskar med skatt, med sjukersättningar och a-kassor. Fusk som skall stävjas genom att alla skall misstänkliggöras. INTE genom att se varav behovet av att hitta systemluckor kommer sig, varför är systemen inte anpassade till människors verklighet och när kom allt att handla om statistik istället för individer?

Om vi alla bara är brickor som kan räknas som pluppar i ett rutmönster i nästa valdebattvända och en del kommer säga att vi utifrån ett perspektiv stod fel när borgarna hade makten och ur ett annat att vi stod fel när sossarna hade den. Och alla bara talar och talar om vart de vill att jag skall stå utan att själva stå nånstans så att jag kan veta vart jag har honom/henne och känna förtroende, känna att jag överhuvud taget vill vara med.

Kan ingen bara säga att det finns en himla massa bidrag i det här landet, vi är 9 miljoner bidrag till att bygga ett samhälle att leva och växa i. Kan man inte finna se och känna igen den kraften så måste det väl bero på att man inte har ett uns av den själv.

Sommaren har kommit!

| | Comments (0)

Hur vet man det?
Jo jag har läst årets första deckare!

Läst tills jag inte längre hade tillräckligt med ljus från fönstret.

Och jag kan säga att världen nu är i harmoni igen tack vare Adam Dalgliesh

Glad för min grannes skull

| | Comments (0)

Fikade med min granne igår,
och hon berättade att mannen hon träffade för en månad sedan
nu fått en egen byrålåda!!!!!!!!!!!!!

Det var det värsta, sa jag, nu har kärringen gått å blitt kär på riktigt!

Hon fnissade förtjust, men blev snabbt allvarlig, undrandes vilken katastrof det här skulle sluta med.

Och jag som har hållt på att bearbeta mina föräldrars framtid under veckan sa att om man skall betänka statistiken så är det väl fler änkor än änklingar så oavsett om det slutar inom en snar eller en längre framtid så blir det sorg att vänta, så njut på för bövelen!

(läste nånstans att man skall lyssna själv på de råd man ger andra, för det är främst man själv som behöver lyssna mest på dem.... intressant...)

50 mil och 2 utomlandsar

| | Comments (0)

Det är så andra perspektiv där nere i pågavännens liv. I tisdags åkte han på dagstur vid 11-snåret och kom hem halv nio på kvällen och då hade han åkt sammanlagt ca 50 mil och varit i både Danmark och Tyskland.

Jag blir förstummad och imponerad. Om jag åker 50 mil är jag inte ens framme hos pågavännen.

Många många telefonsamtal

| | Comments (0)

Idag skall jag ringa pågavännen massa massa gånger.
Det är så kul att efter nästan en hel månad kunna säga:

- Vi ses ikväll!

En extra tanke

| | Comments (0)

Tål att studera vidare

| | Comments (0)

Jag fann just en uppgift om att 1925-års riksdag godkände en likalönsprincip mellan manliga och kvinnliga befattningshavare.

Uppgiften är något osäker med tanke på att jag fann den i en maskinskriven inbindning av "Betänkande och förslag angående omorganisation av gymnastiska centralinstitutet mm". Men om man ponerar att det stämmer...

På 80 år skulle man kunna tro att det skulle ha hunnit förankras och inte minst PRAKTISERAS i landet. Det är ändå ca två generationeers yrkesverksamma liv som har förflutit sedan dess.

Det mest smärtsamma

| | Comments (0)

Måste vara att stå bredvid
och bara kunna åse en annan människas smärta
utan att kunna lindra eller över huvud taget göra någonting.

Pappa sa igår att han mådde bättre,
men han kom inte själv till telefonen.
Det är ju 4 dagar sedan elkonverteringen nu
och jag har själv bara pratat med mamma.

I vår familj skyddar vi varandra.
Och bär därför en oro för att vi vet att vi inte fått veta allt.

Det finns absolut inget att göra.

Pappa vill gärna till Stockholm innan jag flyttar.
Men vi kan inte planera något.
Inte veta något.
Inte ta något för givet eller självklart.

Det skulle vara vackert i bästa "vila i nuet"-stil.
Om det inte gjorde så ont.

Om vi inte så väl behövde drömmen om att
"den ljusnande framtid är vår".
Jag vill se pappa glad och stark, med barnbarn på knät.
Men...
är det naivt att fortsätta tro,
orkar man fortfarande tro - bakslag efter bakslag?

Och jag ser plötsligt i starkt motljus.
En mening med chock-krisen som skilsmässan var för mig:
Att kunna bara vara för mamma den gången det blir hennes tur att skiljas från sin livskamrat.

Jag orkar inte, vad kan då hennes kropp orka?
Man orkar i vanlig ordning just det man måste,
men inget mer än det.

Ingenting mer.
Inget.

På lunchpromenaden i skogen såg vi en sakta rullande bajskorv.
Jag trodde att den var torr och lätt och att det var vinden som fick den att vicka sig sakta, men jobbarkompisen hade varit mer uppmärksam, se efter varför den rör sig! sa hon och då såg jag en tordyvel som med all kraft rullade korven framför sig.

Vilken livsuppgift den tagit på sig! Visste den över huvud taget vad den gjorde eller tillhör den kategorin shoppaholics som finner tjusningen just i släpandet och som egentligen mest som en biverkning släpar hem en massa skit utan att egentligen veta vad han skall med den till?

Ett ögonblick trodde jag att han var ute efter att hitta en väg runt den, men han fick väl bara bättre tag på ett annat ställe och fortsatte sitt puttande. Tills han plötsligt föll på rygg.

Och det var då jobbarkompisen grep in och räddade honom. En riktig vardagshjälte! Men vi konstaterade också att det finns saker som "just ain't worth dying for"

Illamående

| | Comments (2)

Jag mår illa idag.
Kan det verkligen vara kaffeabstinens som slår så här?

Skall hålla in på kaffet ett tag nu har jag bestämt efter diverse märkliga hjärtklappnings-svimningsgrejer i helgen.

Morgonillamående ger mig annars associationen att jag skulle gått och blivit skendräktig så här efter kompisens outande av sitt tillstånd. Men jag har aldrig hört talas om skendräktighet hos människor - bara hypokondri. Men en diagnos är väl så go' som en an'

Pappa har förresten flimrat igen i helgen (suck. Jag blir så himla himla ledsen för han var så himla himla glad förra veckan och framtiden kändes ljus och planeringsbar en kort stund) och min mammas moster har fått en propp och pratar numera inte bara gallimatias utan gör det nu dessutom med en sluddrig touch.

Jag vill inte vara här nu och möblera i dammiga magasin.

Jag vill dels spy och dels krama min familj (pågavännen inräknad).
En märklig men - som jag känner det just nu - ypperlig kombination.

Rea-kik blev plåga och fynd!

| | Comments (0)

Efter första provhyttsvändan igår så tappade jag humöret.

Det var också en illa vald dag att provhytta sig, när hela kroppen är småfuktig och gosigt rödflammig av värme. Men jag ville gärna hitta något som kunde trollbinda mig inför mitt eget utseende så här till midsommar - och så skulle det gärna få vara JÄTTEBILLIGT.

Nu lyckades jag bara med ett av kriterierna nämligen JÄTTEBILLIGT,
för jag köpte inga kläder!

"Ett av våra problem, menar Kabat-Zinn är att vi inte längre litar på oss själva. Vi tror inte på vad vi känner. Vi mammar oss inte, är inte vår egen ömma älskare. Vi är den taskiga kompisen i mellanstadiet som inte lät oss vara med om vi inte hade den rätta jackan. Och precis lika svårt som det var att slita sig från gänget då och bli en självständig individ, är det att komma hem till sig själv som vuxen, menar Kabat-Zinn. "

Citatet är saxat ur senaste numret av Leva. I en annan artikel i samma tidskriftsnummer intervjuas psykologen Anna Kåver:

"- Vi orkar mycket mer och betydligt mindre än vi tror, säger hon. Vi klarar kraftiga känslokast och mycket svåra upplevelser om vi bara låter bli att göra dem vårre än de är. Men vi klarar inte att klämma in hur mycket som helst av aktiviteter, uppdrag och prestationer i ett enda litet liv."

Läsning som jag skjuter upp

| | Comments (0)

Jag har lånat på mig på tok för mycket böcker för det här uppsatsprojektet. Det stressar mig. Tanken med böckerna är att de är intressanta och att de lite på sätt och vis har med mitt uppsatsämne att göra. Men det är begränsat och jag skulle må bättre om jag fokuserade. Min handledare har också sagt att en magisteruppsats INTE är rätta tillfället för att bejaka alla sina intressen...

Alltså är dealen som jag har med min "prioriteringsassistent" i Skåne att jag skall återlämna minst 30 böcker den kommande veckan. Lite svårt har jag att slita mig i alla från en del av dem så jag tänkte anteckna dem här för eventuellt framtida bruk:

Första rensningsvändan:

"Growing up digital: The rise of the Net Generation" Don Tapscott
ISBN 0-07-063361-4

"Bildning - Kunskap - Demokrati: En vänbok till Gunnar Bergendal" Göte Rudvall (red) ISBN: 91-44-60741-5

"Perspektiv på IKT och lärande: för barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder" Jane Brodin och Peg Lindstrand ISBN: 91-44-02892-X

"Delaktighetens språk" Anders Gustavsson (red) ISBN: 91-44-02674-9

"Mästarlära. Lärande som social praxis" Klaus Nielsen och Steinar Kvale (red) ISBN: 91-44-01033-8

"Dialog, samspel och lärande" Olga Dysthe (red) ISBN: 91-44-04195-0

"Lärandets universum" Mads Hermansen ISBN: 91-44-00919-4

"Didaktikens carpe diem" Tomas Kroksmark (red) ISBN: 91-44-01258-6

"Att undervisa för utveckling: En pedagogisk resurs för global medvetenhet" Susan Fountain ISBN: 91-44-00256-4

"Undervisa för förståelse: Vad det är och hur man gör det" Douglas P. Newton
ISBN: 91-44-02347-2

"Reflektion och raktik i läraryrket" Christer Brusling & Göran Strömqvist (red)
ISBN: 91-44-00089-8

"Att lära och utvecklas i arbetsmiljön" Paul Moxnes ISBN: 91-27-01187-9

"Lärande i vuxenlivet" Claws-Göran Wenestam & Birgit Lendahls Rosendahl (red) ISBN: 91-44-04177-2

"Socialpsykologi: Moderna teorier och perspektiv" Thomas Johansson
ISBN: 91-44-01183-0

"Möt eleven: Lärarens väg till demokrati i klassen"
Bo Jacobsen, Irene Christiansen, Christina Sand Jespersen
ISBN: 91-44-03554-3

"Kultursociologi i praktiken" Mats Trondman ISBN: 91-44-00935-6

"Vetenskapligt skrivande: Kreativa genvägar" Karin Widerberg
ISBN: 91-44-03040-1 Denna har jag läst, rekomenderas till den som är i starten på ett uppsatsarbete!

"Att fånga lärandet: Pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier" Christina Wehner-Godée ISBN: 91-47-04942-1

"Metodpraktikan: KOnsten att studera samhälle, individ och marknad"
Peter Esaiasson, Mikael Gilljam, Henrik Oscarsson, Lena Wängnerud
ISBN: 91-39-10611-x Rekomenderas

"Lärande i praktiken: Ett sociokulturellt perspektiv" Roger Säljö ISBN: 91-518-3728-5

De som jag har svårast att lämna tillbaka olästa har jag fetstilat så att jag särskilt lånar om dom om jag någon gång blir klar med min uppsats. Och jag vet att det är 10 till som behöver lämnas tillbaka men detta är var mitt blödiga hjärta lyckas sortera bort vid ett och samma tillfälle.

In och skäms!

| | Comments (0)

När platsbalkongstolen brakade under mig så att det dånade in i alla öppna balkongdörrar på huset så rusade jag in till datorn så där som en hund kan rusa ut utr rummet och in under ett bord när den vet att nått blev galet.

Och nu sitter jag här och skäms och fnissar.
Lite mör efter både det där fallet och efter badmintonen, men mest lite blyg för att smyga mig ut osedd på balkongen och rensa plast.

Därför är det läggdags nu

| | Comments (0)

När vi spelade badminton sist så tänkte vi boka en tid igen på söndag förmiddag.

- När öppnar ni? frågade vi i receptionen
- Kvart över 8!
- Oj, det var hysteriskt tidigt, har ni nån ledig bana framåt 9?


Och på den vägen är det, och det var bara för att kolla kollektivtrafiken som jag satte på datorn för snart en timme sedan...

Kärlek i familjen

| | Comments (0)

Kompisen berättade igår att hon hade hört en psykolog berätta att alla familjer han hade hört talas om hade hyst stark kärlek mellan föräldrar och barn, men att de däremot inte alltid innehållit kärleksfulla handlingar.

Kompisen rös över tillkortakommandet, medan jag kände att det innebär ett starkt hopp: Har det funnits kärlek i avsikten så finns också möjlighet till försoning med handlingen!

Är för effektiv och aktiv helt enkelt

| | Comments (0)

I senaste numret av Läkartidningen skriver "Överviktsdoktorn" Stephan Rössner om ett samband som kan förklara övervikt bättre än den klassiska myten att det bara handlar om energiintag och energi-utgift.

Enligt artikeln så kan man inte riktigt mäta varianser på upp till tre sockerbitar per dag med rådande vetenskapliga metoder för energimätning. Tre sockerbitar extra per dag skulle motsvara 1kg viktuppgång på ett år.

Nu har man sett samband kring virussjukdomar och bakterieflora i tarmarna och övervikt, och det är inte på något sätt uteslutet att de som är överviktiga har en bakterieflora som är effektivare på att ta upp näring ur maten än vad sk normalviktiga har.

I slutänden blir det förstås samma konsekvens, att den överviktiga behöver begränsa sitt energiintag. Men det skulle om tankegången får genomslag göra en stor skillnad när det gäller hur man betraktar feta människor. Det är allt som oftast så att de inte svullar nämnvärt mer än gemene man.

En mening som jag fastnade för var:
"Fettväven ses inte längre som en soptipp för excessivt kaloriintag utan som kroppens största hormonellt aktiva organ."

Det ger också ett annat sätt att förhålla sig till sina valkar och hur påverkad man blir av att gå upp i vikt och varför man går upp i vikt.

För lika säkert som vetenskapliga metoder kan fastställa samband, lika osäkra är de när det gäller att avgöra vad som är orsak och vad som är verkan.

Det gäller väl i vanlig ordning mest bara om att hitta något ställe i den onda cirkeln där man kan hoppa av.

20 gram

| | Comments (0)

Så här spred jag nyheten om kompisens tillstånd till pågavännen:

- Den är 4 cm lång och väger som 2/5-dels chokladboll (kompisens liknelse). Vad är det?

- Öh, går det att äta?

- Nej, men den finns i magen!
- ?

- I XX mage.
- A-ha!

Stigande aktier

| | Comments (1)

Igår berättade en av mina närmaste vänner att hon väntar barn.
Vi hade sleepover här hos mig och pratade hela kvällen och morgonen och fram till eftermiddagen. Inte bara om det nya livet i magen, utan om andra aspekter av livet och vår utveckling "so far" också.

Och nu i afton spred jag nyheten vidare till pågavännen som konstaterade att han nu såg hur mina "att bli mamma"-aktier stigit i värde. Med en kompis med en nyfödd och en att följa i magen under hösten så trodde han inte att jag skulle vara opåverkad.

Och det var värst vad sant det var!

Man har ju hört och förstått på den egna föräldragenerationen hur liksom någon börjar skaffa barn och hur det sedan det blir ett riktigt flockbeteende. Att typ alla inom loppet av ett par år plötsligt bytt träffkultur. Och jag har ganska mycket känt att jag inte har nån större lust att byta mitt liv och mina umgängesformer mot ett enda långt skitsnack om blöjinnehåll.

Det har ju låtit rätt begränsat och trist,
men som sagt
aktierna för det där stiger...

Ledarskap i utveckling?

| | Comments (0)

I senaste numret av tidningen Chef kan man läsa om "Jesus 10 största ledarfloppar". Rätt rolig idé att skapa en jämföra Jesus ledarstil och det man kan veta om den med rådande management-teorier.

Man kan se det som att dagens ledare har fått chansen att ta lärdom av hans misstag,
eller så kan man undra om de rådande teorierna stämmer eftersom det är få av dagens måldokument man kan tänka sig att människor kommer ha som ledstjärna om 1500-2000 år.

Men det där handlar kanske mer om Petrus ledarstil än om Jesus.
På samma sätt som Stalin skapat vår bild av kommunismen, en bild som något avviker från det Lenin tänkt sig.

Rekommenderad vana

| | Comments (0)

Jag har tagit till vana att äta min frukost till Tankar för dagen och det är en riktigt härlig vana. Ibland så går det in i ena örat och ut i andra och ibland får man karameller som räcker hela dagen - kanske längre. Oavsett vilket så är det rätt fridfullt och kompenserar den tomhet som finns på morgonen nu när jag sparat in på morgontidningen.

Härom dagen var det en som berättade att man i studier kunnat visa att människor blir mer benägna att hjälpa om man själv blivit hjälpt. Att en "god gärning" faktiskt kommer i retur på ett eller annat sätt i världen. Och han konstaterade att det är handling som räknas - inte tanke. Att man själv har att vinna på att andra blir glada gör inte någon skada på den här processen.

Det kändes befriande. Jag har ofta ryggat tillbaka inför risken att bli tagen för egiost, när det i själva verket är den naturligaste sak i världen att vi alla behöver ta ansvar för vår egen välgång och lycka. Och att ett lätt sätt att göra livet lättare är att leva det i en atmosfär av leenden.

Jag slogs också av jag uppfattar att rättsväsendet är uppbyggt kring uppsåts-tanken som en kärna.

Kanske är det så att en handling som gynnar en annan inte behöver analyseras eller förstås djupare än så. Djupare än att jag blir glad av att se dej glad! Medan en handling som skadat behöver vändas och vridas på. Varför ville du mig illa? Hur skall jag bemöta dig? Kan jag hitta något hos dig som jag kan använda för att känna förtroende igen? Förstå och förlåta. Det finns något väldigt positivt i att låta tanken räknas när det gäller detta, men samtidigt finns det något lite farligt i att förstå för mycket för då säker man till slut att inte handlingen räknas. Och det gör den. Varje gång.

Provade Qi Gong igår

| | Comments (0)

Det var första gången och vi var ett litet gäng som stod i en park.
Och jag försökte se min kropp inifrån istället för att undra hur den tog sig ut.

Det var andning och mjuka rörelser för att liksom centrera sig i sig själv, långt ifrån gårdagens kvällstidningslöp som skulle hjälpa en att hantera semesterstressen med hjälp av piller och pulver.

Så kände man hur och var i kroppen man hade nån spänning och så sa ledaren att man nu skulle andas och låta andningen flyta genom spänningen och jag stod där och andades med magen och kände spänningen i skulderpartiet och undrade hur sjutton jag skulle kunna få upp andningen dit. Jag uppfattade nog att spänningssmärtan var som en ryggsäck och tyckte att det skulle vara lättare om jag liksom bara tog av den ryggsäcken.

Jag har lite märkligt sätt att relatera till min kropp,

Kanske lekte jag för mycket med Cindy som barn, det var ju där praktiskt att om man inte fick på kläderna så kunde man ju plocka av en arm och trä i den i ärmen först och framförallt hade hon ju ett rejält huvud som man i princip alltid fick ta av för att få på kläder som skulle träs den vägen.
Kanske är jag bara en produkt av ett västerländskt tänkande där själen/personligheten/jaget handlar om det man tänker och om hjärnan, mer än om chi i magen.

I vilket fall så har jag trots alla Extreme Makeover-program inte löst hur jag skall kunna fortsätta tänka bort en kroppsdel som det är problem med. En slutsats som man skulle kunna dra är att det kanske beror på att det är just i den tänkade delen som felet sitter.

Rena snurren

| | Comments (0)

De senaste två veckorna har varit ganska omtumlande för mig. Det handlar om att jag började läsa Debbie Fords bok Krama din skugga som jag velat läsa sedan jag såg henne i en Oprah-show för kanske 7 år sedan eller så.

Med den bokens nya glasögon att se världen genom så händer en del spännande saker. Skall jag beskriva hennes tanke lite kort så går den ut på att allt det du uppfattar hos dina medmänniskor är sidor som du själv har. Om du inte haft dem skulle du inte känt igen dem. Tycker du att någon är ful, framgångsrik, självständig, fylld av humor, besvärlig, fördomsfull, vacker så säger det mest någonting om dej själv.

En rad egenskaper som man har gömmer man undan, man har hört nångång att de är fel eller så har man tolkat det som att den egenskap man har behöver döljas av någon anledning. På så sätt får man en säck att släpa på, en säck med saker som man inte känns vid och inte vill rota i, inte ens vill kännas vid att man bär på.

Men plockar man fram de sidor av sin person som finns där så kommer man också se att även den värsta sida man kan tänka sig innehåller en positiv gåva som man inte får tillgång till förrän man känns vid att man har den.

Boken plockar därför fram frågor som: Vad är du rädd att andra skall få veta om dej? Säg "JAG ÄR..." framför alla egenskaper som på något sätt känns laddade för dej tills de blivit ett avslappnat allmängods. Hon tror inte enbart på positiva affirmationer utan menar att det är som att lägga glass på lort, hur mycket man än lägger på så är det fortfarande lort i botten, den lorten behöver man ta tag i först.

En annan övning var att slappna av och föreställa sig att man kommer på en buss. Man kan gå runt på bussen och iaktta vilka människor som man ser där. Och så kan man tänka sig att bussen stannar till och att någon av personerna kommer fram till en och börjar prata med en. Och man kan fråga den personen vad den behöver för att känna livsglädje.

Dessa personer på bussen är bilder av de egna underpersonligheterna, de olika egenskaper och drag man har. Och det är denna visualisering som tagit överhanden i mitt liv just nu och det är himla häftigt för det finns så många märkliga typer som bara behöver bli sedda för att hela bussturen/livet skall bli mycket roligare och mer harmoniskt. Jag har en chafför som har tänkt ut en plan för mig och kör på utan att lyssna på någon av de andra och hon behöver distraheras lite och se att det spelar ingen roll om hon tänkt ut det bra för alla behöver få sin tid på sig att känna att de är med på det. Men hon är fokuserad och benhård. Hon var den första som klev fram för min inre syn och hon skrämmer skiten ur mig. Jag mådde så illa när jag skulle visualisera att jag mötte hennes blick att jag mådde så illa att jag fick kravla mig ur sängen där jag legat och läst och sätta mig på alla fyra på golvet och hosta upp den där personen. När lugnet lagt sig i mig så kunde jag knappt sova för att den där chaffören satt och pladdrade så glatt med en annan person som klev fram.

Och efter detta så har det dykt upp fler och fler, mer eller mindre laddade personer, en kväll kom döden hon var helt utmärglad, men när jag försökte se och bemöta henne och se vad hon hade att tillföra min bussresa så visade det sig att hon hade med sig livskraften och när jag såg det så fick hon mer färg och där finns nu en djupt allvarlig värdighet, snarare än ett monster.

Utöver detta så har jag suttit på t-banan på väg till och från jobbet och försökt se mig själv i folk runtomkring mig. Och det skapar en fantastisk morgonkänsla i mig att kärleksfullt söka se vilket samband jag har med dem runt omkring mig.

Imorses såg jag min hjälplöshet komma gående och sedan dess mår jag illa. Jag vet inte vad min hjälplöshet innehåller för skatt åt mig, jag tror att det kan vara att våga öppna mig och be om hjälp, men jag vill fortfarande inte riktigt acceptera att jag har någon hjälplöshet. Det är en svaghet som "chaffören" "inte tänker stanna nån jävla buss för". Och jag vill bara gå hem och spy och få den harmoni med mig som kommer just när man accepterat en sida hos sig och gradvis nu lite allteftersom blir lite mer hel.

Internet är inte världens ljus

| | Comments (0)

Ibland har det pratats om internet som ett medel för människor att kunna delta i ett globalt sammanhang, man menar att de fattiga och förtryckta kan inspireras av och oppinionsbilda i den västerländska demokratin. Men idag läser jag att det inte finns någon dörr att öppna som inte också går att stänga...

Rätt tid men Fel plats

| | Comments (0)

Pågavännen rapporterade - sundet låg som en spegel imorses.

Och jag ringer igen när jag kommer till jobbet: inte ett moln skådat hittills idag. Borde vi inte ligga på en filt, äta jordgubbar, dricka champagne och älska en dag som denna?

Jo, det borde vi, höll han med. Tar du en filt däruppe då så tar jag en här så kan vi åka och lägga och på varsinn åker och ringa varann.

Det e ju inte riktigt samma sak...

usch! tänk vad många sådana här dagar det blir innan vi äntligen kan ha varandra i vardagen!! Det blir en låååååååååång sommar - inte enbart på gott.

- På torsdag ses vi - bara en vecka kvar! *hurra*
(Han är lite mer konstruktiv)

Väl mött

| | Comments (1)

Har precis kommit hem efter att ha träffat Kerstin.

Det var första gången vi sågs. Men det har varit ganska många, ganska långa mejlsamtal sprungna ur en kommentar på den här bloggen. Märkligt och fascinerande att liksom känna nån man inte känner. Och så häftigt att bara kunna kliva rakt in i en (på ytan) främlings famn och vara sig själv utan vare sig krusiduller eller avvaktande känslospröt ute.

Jag tycker att det var väl mött, och dessutom vältajmat till sommarens första riktiga dag koftlöst fram till klockan 9.

Svett

| | Comments (0)

Pratade just med föräldrarna.

Konstaterade att mitt första riktigt använda skånska ord är SVITTIG, svettig alltså. Jag tycker att ordet SVETTIG låter äckligare än svittig som liksom låter lite roligare.

Mamma höll med: Det låter lite fnittrigare!

Och jag konstaterade att det kanske är svittig man blir om man fnittrar så man svettas.

Och så MÅSTE det ju vara. En viss betydelseskillnad i uttalsskillnaden alltså!

Fri tillslut

| | Comments (1)

Endera dagen nu så skall jag skriva mig en essä om min skilsmässa. En berättelse som gått i cirklar och som använt hela känsloregistret och allt mitt förnuft, testat tårkanalfunktionerna och frestat på kroppen. Och det har varit ett intressant förlopp att följa, många gånger har jag tänkt att om det bara inte handlat om mig så hade jag ju varit riktigt nyfiken och stimulerad av vad en kris och en chock kan göra med en människa.

Det som är tydligast är vikten av att berätta sin historia.
Jag, som hört den så många gånger att jag nästan kräks i åksjuka när den ständigt tar ett varv till, kan ändå säga att jag har behövt alla människor runt mig för att kunna skapa mig en historia - göra det till historia.

Från en man på krogen som sa att jag lät bitter över drinken ett år efter skilsmässan, till vänner nära och i bekantskapskretsen som alla varit det bollplanket som jag behövt för att själv få höra hur formuleraingarna ändrats, andra sanningar lyfts fram och gamla prövats och befunnits för svaga och fram till pågavännens respons på det som jag velat förtydliga ur mitt förflutna, min balansgång mellan att vilja visa honom att jag är seriös i mina relationer och tar äktenskap på största allvar samtidigt som jag vill säga att det är bakom mig nu och han är inte en ersättare utan snarare det jag idag ser som själva målet med den här resan.

Mitt i det allra senaste samtalet om det så insåg jag att det faktiskt inte är någon annan som tycker något om det här. Det är inte andras föreställningar om en frånskild som jag slåss emot utan mina egna. Tänk att föreställningar kan vara så starka hos en att man inte ens kan släppa dem när ens eget liv testat dem och funnit dem ogiltiga. Våra fördomar och våra föreställningar är uppenbarligen onekligen oerhört starka saker!!

Och jag känner mig fri när jag vet att det är mig själv jag slåss emot.
Det gör att jag inte är ett offer. Ooavsett om jag vinner eller förlorar så är det i mina händer att hantera alltihop, jag har befälet och kan själv göra ett val.

Väljer jag inte att vinna så är jag ju dum,
men det är inte förbjudet att vara dum!

Badmintonfortsättning

| | Comments (0)

Fick smak på badmintonen i fredags,
spelade igen igår.

Efter att ha dansat runt med mig själv och tre tillslag på bollen utan att få den över nät ser jag min spelarkamrat studsa på andra sidan nätet:
"Passa mig! Passa mig! Jag är fri! "

Nu har vi bokat tid igen på söndag morgon.
Målet är FÖRSTÅS att jag till hösten skall jag kunna klå pågavännen
både under den halvtimme då vi skall köra hans regler OCH den halvtimme då vi kör mina!

Min chef sa till mig

| | Comments (5)

Att han tidigare under dagen uttryckt sig förvånansvärt poetiskt när han pratade med min kollega och att det inte var mer än rätt att jag fick höra det med egna öron direkt från källan.

Han hade sagt att de inte behövde någon sol här,
när de har mig!

Så urgulligt sagt att jag blir en sån där röd sol,
supernova kallas de väl?

Säg inte bara ja till livet, bejaka det!

| | Comments (1)

Jag trodde att alla som gjorde abort, gjorde det med kval men att de valde en självisk väg. Så hände det en kompis och jag förstod henne. Och genom henne fick jag möta min egen själviskhet, min egen vilja att göra det bästa jag kan för det/de liv som jag har ansvar för.

Jag trodde att alla som skilde sig var sådana som inte tog någonting seriöst. Som behandlade andra som slit och släng. Så drabbade det mig och jag fick se idealens krock med en verklighet där man inte förmår mer än man förmår och man inte styr över mer än det man styr över. Och där det inte spelar nån roll vad som är rätt och fel i teorin för att praktiken tar överhanden. Jag fick stå öga mot öga med min egen vilja att bortse från principer som är lättköpta som "generellt bra" till förmån för att leva det liv som fungerar, utvecklar, glädjer och berikar.

Någon skrev i en insändare i Metro att kyrkans ideal var satta för att vi skulle ha något att eftersträva. Att det inte var meningen att vi skulle lyckas, utan att meningen var att vi skall vara ödmjuka för vår mänsklighet.

Jag tror på det där. Att ha ideal, att bry sig om vad man gör med sitt liv, hur man behandlar andra och att veta att man är felbar är det lättaste sättet att närma sig människor som man själv annars lätt skulle bara se felbarheter i.

Men görs det inte oändligt med övertramp här. Visst kan jag behöva hjälp att se mina fel och brister (självkännedom är inte en lätterövrad visdom), men lika mycket som jag behöver lära mig den ödmjukheten, lika starkt måste predikan om förlåtelse och allas tillgång till kärlek höras.

Någonstans måste vi argumentera med utgångspunkt i verkligheten istället för idealen. Vi måste börja här och nu. Hörde en abort/"ja till livet"-diskussion på radio för ett par veckor sedan där man sa att det görs 30 000 aborter per år i Sverige sedan aborterna legaliserades! Det gick förstås att spinna loss på (30 000 dödade småbarn!!) men nästa fakta fanns inget sätt att bemöta nämligen att lika många aborter genomfördes illegalt innan dess (30 000 hotade kvinnoliv som kunnat undvikas).

Kanske skulle alla leva som de katolska prästerna:
Gift dej inte - så kan du inte skilja dej
Ha inte sex med myndiga av motsatt kön - för du kan du hamna i abortvägval

Men allvarligt talat, på vilket sätt bejakar det livet att leva utan livskamrat och att glädjas åt sin kropp enbart i mötet med minderåriga som man inte kan utmanas av eller jämlikt möta på det sättet som man kan med en annan vuxen?

Platt mage till semestern

| | Comments (3)

... skriver Expressen om idag,
men jag behöver inte köpa den tidningen för jag vet redan vad som krävs för att min mage snabbt skall bli platt, en enkel metod i tre steg...

1. Lägg dig på rygg
2. Sträck ut dej
3. Andas inte - i alla fall inte med magen

Och vid närmare eftertanke
- finns det inte viktigare saker än att ha platt mage?
Till exempel leva!

Förmodligen märks det

| | Comments (1)

Har just anmält adresseftersändning
och så har jag ringt Telia och sagt upp mitt abonnemang.

Mannen på Telia undrade om jag inte skulle ha ett abonnemang på det stället som jag flyttar till, men jag sa att det fanns ett för jag flyttar ihop med min pojkvän.

Så nu är det kirrat! Med hänvisning och allt!

Och Teliamannen önskade mig och pojkvännen all lycka!

*tihi tihi*
undrar om han kunde höra hur pirre-kär jag är.

Pågavännen svarade inte på sin mobil,
men när han lyssnar av sin svarare så kommer han garanterat kunna höra det och förmodligen riktigt se framför sig hur jag går runt här och spinner som en galen, helt urflippad, tindrande klockarekatt.

Hurra! en ordbok anpassad just för mig!

| | Comments (0)

Jag tackar Tant Monika för den här ordboken, skånska för 08:or. Hade jag haft den för 1,5 år sedan hade jag inte behövt fråga så mycket dumheter, men vi hade också missat en hel del skratt!

Fast Tösabit skulle jag inte avstava som tös-abit utan som tösa-bit.

Det ordet är nästan heligt för mig för det var det som pappa (08:a!!) kallade mig som liten och det var det ordet som var ledtråden som jag avslöjade jultomte-mysteriet med. Ordet tösabit som jag sedan inte hörde på många många år innan pågavännen kallade mig för det och det visade sig fungera som ett "Sesam öppna dig" och öppnade precis alla dörrar ända in i hjärteroten!!


Uj uj uj, Jag är verkligen tokkär i den mannen! Det blir liksom bara värre och värre!!

"Med livet i kroppen"

| | Comments (0)

"Ett exhibitionistiskt, fåfängt besatt förhållande till kroppen, så som vi oftast får kroppen presenterad för oss, har mer med makt och skadade mönster än med kroppskännedom och frihet i förhållande till den egna kroppen att göra. Detta överdrivna intresse för den yttre kroppen är förmodligen ett knep som jaget tar till för att förneka känslans betydelse.

Det är dessa mönster som görs synliga i samhället. Kanske är det så, att när vi börjar bedöma vår egen kropp, vårt eget kroppsliga och sexuella beteende efter dessa måttstockar, hindrar vi istället den egna kroppen från att följa sin egen naturliga instinkt och fantasi. På så sätt tappar vi förmågan att lyssna till den egna kroppens behov och rytm. Kroppen känner sig kränkt. Den blir ledsen. Den tystnar!

När en kropp känner sig ledsen blir det så att våra kroppsrörelser blir konstiga. Vi rör oss utan harmoni och kontakt med kroppen. Vi rör oss ryckigt och orytmiskt, blir stela, okänsliga och känner inte, har inte kontakt med vissa delar av vår kropp. Musklerna blir stela, hårda, andningen blir låst och kroppsspråket blir stelt och utan energi. Vi får ryggskott, ont i leder, ont i benen, ont, ont, ont. Vi lever och älskar okänsligt, orytmiskt och utan sensualism. En orytmisk kropp och förlorat sitt naturliga flöde, sin lust.

Rytm och liv hör nämligen samman."

Skriver Elisabeth Källar i kapitlet "Med livet i kroppen" i boken Kroppens längtan att leva.

Början är här och nu

| | Comments (0)

Läser Lisa Stephans... och hon skriver att...

Medvetenheten är där din kropp är, ofta har man tankarna på annat, (på det man har gjort, ska göra, borde gjort, borde göra osv) men när man lyckas samla dem här och nu så har man en samling av all sin kraft. Smaka på meningen: Allt du behöver just nu finns här just nu.

Om du inte tycker att du når fram till dina mål, så tänk dig att du skall till en vän och kommit vilse, du hittar en telefonkiosk och ringer vännen för att be om hjälp att hitta vägen. Första frågan vännen kommer ställa dig är: Vart är du nu?

Allt utgår från just det här ögonblicket,
allt som hänt tidigare har lett dig till just det här ögonblicket, till att just du skall vara just här just nu. Det här ögonblicket bär sin egen mening och det är här du måste utgå ifrån när du vill komma vidare.

Målet kan ange riktningen, men allt börjar med ett steg,
ett steg fram mot målet är ett framsteg.

Lysande löpning

| | Comments (0)

När jag skulle extrem-nybörja med att ta ett par löpsteg när jag promenerade i förmiddags så var det bara gungigt, skvalpigt och tungt.

Efter bion kom jag till Södra station där stod det att mitt tåg skulle komma om en minut jag gick jätteraskt gången, genom spärrarna, nerför trapporna, genom båda dörrarna till den kanske 15-20 meter långa mellangången till perrongen medan jag såg tåget rulla in och rulla och rulla och rulla och rulla.

Det vägrade sluta rulla och det var bara att växla om till högre parra.

Kort tåg som stannade HELT i andra änden av perrongen så nu har jag lubbat en halv perrong vilket är årsbästa och måste säga att det var en oerhört förbättring mot förmiddagens tunga steg. Kläderna var mindre anpassade nu på kvällen, men man får konstatera att detta att ha ett tåg att hinna med gör sitt till för motivationen!!

Fyller hela tiden på sig

| | Comments (0)

Ibland kan jag önska att man bara kunde pausa från intryck ett tag och liksom vara i det som finns där. Som när någon berättade att man nuförtiden får lika mycket information på en dag som en 1600-talsmänniska fick under en livstid så kan man undra hur det är meningen att man skall hantera det hela, vårt mänskliga maskineri är ju identiskt med hur det var på 1600-talet så vi har ju ingen ny DNA-struktur eller ny del av hjärnan som kan ta hand om det här nya levnadssättet.

Min 40-minuterspromenad var go. Jag mådde tyvärr illa eftersom jag ätit en för stor helgfrukost innan jag gick ut, men det var ändå gott att vara ute, att få lite flås och ånga och komma hem så här lite småsvittig.

Så varför är jag inte i duschen just nu utan framför datorn?

Jo, för att det med den här promenaden kändes som om jag fann en rytm i mig, men så fort jag kom in på min svale så möttes jag av atmosfäriska störningar. Genom grannens dörr hörde jag mannen skrika att han hatade, att han avslöjat att den han skrek åt var ute efter att döda honom och att han inte tänkte lyssna på vad den idioten än hade att säga för han skulle åka till sin brors land. Jag blev stående utanför min egen dörr bakom trappan sett från hans och undrade om det var sönerna eller nya frun som åkte på den där salvan. Jag hörde hulkanden som fick mig att förstå att det var snygga frun och så hörde jag ett smack som var omisskänligt hand mot hud. Så hördes dörrhantaget och jag smet som en iller in i min egen dörr. Fram till fönstret. Det var han som gått ut (jag önskade så att det varit hon). Han gick lugnt. Hur kan man gå lugnt efter en sådan sak?

Hur kan man över huvud taget någonting efter en sådan sak?

Och nu skulle alla yttre intryck varit utrensade så att jag kunde plugga.
Jag får plugga i alla fall.
För det där kommer jag aldrig att få fason på, vare sig i mitt eget huvud eller genom att knacka på och säga mig vara en hobbypsykolog till deras tjänst.

Rätta ett felslut

| | Comments (0)

Efter att ha ägnat natten åt att ha ett distansförhållande med Zlatan (påg visserligen men det är inte han som är pågavännen IRL) vaknade jag med nya eftertänksamheter (den här veckan har varit otrolig på den fronten, mycket pga av en bok som jag kommer att återkomma till när jag kommer på ett sätt att presentera den utan att citera alltihop).

Jag måste komma på något sätt att hantera att alla intryck far runt som osaliga andar inom mig och liksom aldrig landar. Jag har försökt - men inte på alla sätt. Nu på morgonen har jag funderat på om alla mina försök handlat om just att "landa" och att "falla" på plats är en så tyngdlagsberoende hantering att det faktiskt förklarar mitt behov av att förstärka jordens dragningskraft på mig genom att sitta still och äta gott för att bli mer jordnära.

Kanske är det bara läge att erkänna att jag inte ÄR särskilt jordnära. Mitt inre är i oordning och det bästa jag kan göra för att finna harmoni är att skapa mig en rytm och rörelse som alltihop kan få dansa och sjunga med i. Jag känner i magen att detta är rätt väg att gå. Att det är den friheten, det kaoset och den böljande känslan som får mig att känna mig levande och lycklig.

Ordning och reda har aldrig varit ett lyckligt självändamål för mig. Så nu skall jag gå en sväng och se om kaoset kan ge mig tryggheten att i lugn kunna plugga ett par timmar innan jag beger mig på bio i kväll. I'll be back!

Badminton - nästan fördomsfritt

| | Comments (0)

Jag har inga fördomar mot de bollar som kommer under nätet,
inte heller mot de som snuddat golvet en gång,

men efter att bollen legat still en sekund är det nästan för svårt och efter två studsar är det hart när omöjligt, samma sak är det när man dansat runt med sig själv med ett par tre tillslag åt alla håll och kanter men inte över nätet.

Men en sak är utom allt rimligt tvivel
Det ÄR kul.

Det skall inte behöva dröja 2,5 år till nästa gång jag ger mig på det!

Ropen skalla:
Badminton skall svalla
Hellre än bra! hellre än bra! Hellre än bra!!

Jag står helt enkelt inte ut

| | Comments (0)

Jag avskyr kinkiga, griniga människor. Sådana som tycker att allt är jobbigt och som schåstar och suckar och himlar och snörper.

Idag är jag en sådan.
Och jag förstår varför jag BEHÖVER choklad så mycket under vissa delar av månaden, jag står helt enkelt inte ut med mig själv!!!!!!!!!!!!!

Så har jag bokat upp mig på att spela badminton om 2 timmar,
det är första gången på mycket mycket länge
och det känns bra på ett sätt för jag längtar efter att känna mig "i fart", men min kropp kommer väl strejka för den vill bara hem å dra nått gammalt över sig. Ute regnar det.

Skit i bildning - nu pratar vi utbildning

| | Comments (0)

Hörde på radio i morses att det inte är så viktigt att kunna svenska och engelska om man skall läsa på universitetet. Och jag måste säga att jag har väldigt svårt att förså detta. Språket är det sätt som allting kommuniceras på - inte minst kunskap. Att inte kunna svenska eller engelska gör det oerhört svårt att delta i ett samtal, särskilt ett så snårigt samtal fyllt av specifika definitioner som ett vetenskapligt samtal är och språksvårigheter gör det också omöjligt att ta del av och tillgängliggöra sig tidigare forskningsresultat.

Ett argument är att öka mångfalden inom universitetssvängen, men seriöst, vad betyder det att vara i universitetssvängen om man sänker kvalitén där? Alla som tar en examen vill väl att den skall innebära någon form av kvitto på att man tillgodogört sig något och utvecklats både på det personliga och det professionella planet. Ett kvitto på att man betalt noll kronor är inte mycket att vifta med!

Och det kan knappast heller gynna mångfalden att man argumenterar med den som förtecken för att sänka kvalitetskraven. Det är som med all annan kvoteringsdiskussion. Mångfald är värdefullt, men för individen är det inte värdefullt att bara vara sedd utifrån egenskapen som saknas för att andra skall kunna säga sig leva upp till mångfaldskrav.

Jag har inte läst igenom hela högskolelagen, men man kan lugnt säga att bristande språkkunskaper och den här mångfaldsargumenteringen för att sänka kraven bryter mot i alla fall några av dess paragrafer:

3 § Verksamheten skall bedrivas så att det finns ett nära samband mellan forskning och utbildning.

3 a § I högskolornas verksamhet skall vetenskapens trovärdighet och god forskningssed värnas. Lag (2000:1370)

4 § Verksamheten skall avpassas så att en hög kvalitet nås, såväl i utbildningen som i forskningen och det konstnärliga utvecklingsarbetet.

Ja, jag känner mig som en i den där scenen från Robin Hood som brukar visas på julafton. Igår upptäckta jag pengarna på mitt konto och jag "är sååå lycklig" som bara en röst i en Disneyfilm kan förmedla.

Man måste alltid prioritera.
Det handlar inte bara om att välja utan också om det svåra i att välja bort.

Till exempel detta med demokrati.
Vill man ha demokrati så måste man välja bort två saker som man ibland vill ha, nämligen lugn och effektivitet. Det går inte att inrymma dessa i en fungerande demokrati eftersom en sådan i sig själv fodrar högt i tak och tid att komma överens i bemärkelsen att majoriteten får bestämma utan att minoriteten känner sig alltför överkörd.

I demokratins namn stiftas nu lagar som urholkar demokratin,
i Danmark åtalas Greenpeace enligt terroristlagarna - var det det man ville?
i USA har bibliotekarier kämpat för att alla skall få tillägna sig information fritt från kontroll. Kanske måste man se det som så att demokratin alltid måste ifrågasättas för att kunna försvaras, måste hotas för att hållas levande. Vi måste ständigt påminna oss om varför det är viktigt att hålla diskussionen levande och komma ihåg att det finns värden som är värda mer än det sköna lugnet och den tidsbesparande effektiviteten.

Jag läste om dödskjutningar i Addis Abeba imorses. Jag vet att det inte var svårt för militären där att känna sig hotad - hamnade själv i en disput med en beväpnad militär som det kliade i skjutfingret på en solig dag i centrala Addis i december. Så jag kan bara skrämt försöka föreställa mig hur det gick till när den gamla viktiga otillfredsställda militärkåren äntligen fick fylla en funktion igen och bevara gatornas lugn från människor som upprördes över valfusket i senaste valet.

Etiopien är så långt borta. Hade jag inte varit där kan jag inte garantera att jag inte hade jag bläddrat förbi den sidan i tidningen. Men ändå är det så nära. Min fasters systrar bor där, hennes bröder och hennes mamma, moster och systerns svågers lilla (i AIDS) moderlösa systertös som våldtogs i ett skogsparti på väg från skolan och som de inte visste om hon smittats hon också. Och det är inte bara för mig som världen är nära.

På väg till jobbet hörde jag skanderingarna utanför Etiopiska ambassaden. Våra landsmän är de som dödats därs landsmän. De som dog är våra grannars tidigare grannar. Hur mycket närmre kan det komma oss själva?

Utanför ambassaden stod en polispiket. En svensk polis stod avslappnat lutad mot den och övervakade demonstrationen. En rätt vacker dag i Sveriges huvudstad. Man behöver inte ingripa mot människor som säger sin mening, de förverkligar bara det som borde vara alla människors rätt - att bli sedd, hörd och tillåtas bidra till samhällsutvecklingen.

Tack till alla som stör lugnet och som bromsar logistiken!
Ni är vår garant för en ljus framtid!

Kontraktet är undertecknat

| | Comments (0)

Från 1 september bor någon annan i den här lägenheten som jag bott i sedan november 1997. Det känns roligt, stort och omvälvande spännande!!!

Kropp och själ

| | Comments (0)

Eller kanske skall jag skriva "kropp och skäl".
Idag har jag varit på en föreläsning om hjärtat - det ensamma hjärtat!

Det ensamma hjärtat är ett hjärta som inte har tillräckligt med stöd från hjärnan. Vid diabetes skadas nerverna runt hjärtat så att det inte längre påverkas av vad som händer i kroppen för övrigt. Det där med en jämn puls är alltså inte något positivt som jag trodde utan snarare är det ett tecken på att hjärtat snart kommer att sluta leverera - det har inte tillräcklig koppling till vad som händer i övriga kroppen.

Jag skulle tippa på att det är ungefär samma sak som händer vid stress, då förstörs strukturer i kroppens vävnader och in i själva DNA-nivåerna av våra celler och kärl och det borde också rimligtvis ge samma effekt på hjärtat.

När hormoner utsöndras i kroppen (tex adrenalin) så kan hjärtat om det har skadade nerver bli liggandes och bara vibrera. Hjärnan har då inte någon chans att hålla i tömmarna och liksom styra upp genom att vila, andas djupa andetag eller dyligt, utan då löper hjärtat bara amok, kan slå 800slag i minuten utan att lyckas pumpa ut något blod i kroppen och man svimmar - och man dör.

I allt man gör här i världen behöver man ha ett fysiologiskt stöd från sitt hjärta. Ett sätt att behålla läget under kontroll är att använda sig av tillämpad avslappning som man övar upp med en kontrollerad medveten andning som man sedan lär sig att ta till för att hitta hem isig igen när hjärtat skenar iväg med en och man blir alldeles utom sig.

Kriminell kommun

| | Comments (0)

Lagar stiftas för att skydda människor,
från varandra
OCH från att bli illa/olika behandlade av myndigeter och instututioner.

Men hur tandlöst är detta när det inte finns några egentliga konsekvenser när lagbrott begås av kommuner. Man har läst om individer som hamnar ikläm och svaga som måste skrika högt högt -högre än de orkar - för att höras.

Idag har jag läst på Biblist om att bibliotekslagens §2 kommer att brytas den 13 juni av Högsby kommun. Lagen som säger att alla kommuner skall ha ett folkbibliotek. Egentligen en lag lika värdefull som yttrande och tryckfriheten i vår grundlag eftersom den är en slags garant för att det som trycks och sägs också kommer allmänheten till del.

Vad gör man åt en sådan kommun? Skickar den på värstingresa för att de skall bli god igen? Enligt mitt sätt att se både människor och kommunen gör den väl knappast sin åtstramning för att den är ond utan snarare för att den är pressad på något sätt. Lagen är ju också till för att skydda kommuner och hjälpa dem att säga nej till dåliga beslut. Men i det här fallet verkar det inte ha hjälpt dem tillräckligt. Nu spekuleras det på Biblist om opinionsbildning men det intressanta är att de verkligt engagerade pratar om upprop i bibliotekssverige, varför inte kalla på pressen? Varför vågar man inte tro att detta är fråga som kan engagera och vara viktig även långt utanför den innersta bibliotekskretsen?

Och själv satt jag med ett fördigskrivet mejl till en redaktion utan att sända iväg det. Jag kände att jag var för dåligt insatt i alla turer och att andra vet mer än mig och kan presentera vad som hänt tydligare. Kanske var jag bara feg.

Dagens peppning

| | Comments (0)

"Det ligger massor av ouppnådda resultat och väntar på just Dig"


(I decembernumret av Nya Kraftsport peppas inför nya året 1966)

Antagen utmaning

| | Comments (1)

Jag har fått frågor av Steff så bäst att svara:

1) Hur stor datamängd har du på din dator/hur många cd- och vinylskivor äger du?
Hur vet man vilken datamängd man har på sin dator? I cd-samlingen finns uppåt 400 cd-skivor, vinyl är det färre av ungefär en halv gammel dricka-back

2) Senast inhandlade skiva?
Det var ett tag sedan nu... Det kan ha varit Di Levas senaste

3) Senast spelade låt?
Nu har ju radion fått bjuda på musiken den senaste veckan, men sist jag satte på en skiva var det Right Said Freds "I'm to sexy"

4) Nämn fem skivor som betyder mycket för dig.
U2- The Joshua Tree
Gyllene Tider, väljer en samlingsskiva så att fler goingar ryms
Di Leva - Rymdblomma
Depeche Mode - A broken frame
Jävlar Anamma - Skinkankare


5) Tre låtar som inte finns med på nämnda skivor, men som betyder mycket för dig.
Samantha Fox - Touch Me
Eldkvarn - Kärlekens tunga
Metallica - Nothing else matters

Jag skulle vilja välje fler separata låtar och färre hela album känner jag...
Jävlar Anammas Bara Vi skulle till exempel kunna lyftas fram, Eva Dahlgrens Guldgrävarsång, Le Marcs Håll om mig , Beatles Here comes the Sun, Caves Bring it on och ...

6) Utse tre personer att skicka vidare frågorna till:
Mia, Carina och Göran!

Fosterlandet

| | Comments (0)

Axel Lundegård verkar företräda att arbeta på nationaldagen,
så här skrev han i alla fall sin dikt Fosterlandet publicerad i tidskriften Gymn 1930:4:

"Ej med stora later och starka ord
skall du visa kärlek till hemmets jord.
Nej, med handen på plogen
och med slagan på logen
och med tankens kraft vid ditt skrivbord

Fosterlandet blir, vad du gör det till,
blir så ljust och fagert och rikt du vill.
Det är du, som beror det,
av din gärning beror det:
fosterlandet blir vad du tror och vill.

Ej är Sverige fattigt, ej mörkt, ej kallt.
Det var järn i jorden, när drivan smalt.
Och i sommarnattsljuset
rodnar rågen vid suset
av den svenska furan, som hägnar allt.

Snöland, solland, lyssna! Kring skär och strand
sorla tusen böljor, dem kölden band.
Tusen vaknande unga
viljor verka och sjunga,
och det röjs, det plöjs i vårt fosterland
"

Vackert så, men en än vackrare poesi finner du här

Grattis på nationaldagen!

| | Comments (1)

Eller vad säger man om denna dag som vi gjorde till helgdag av ren avundsjuka för 17 maj. Detta behov av att konkurrera med broderfolket i väst måste vara ett riktigt grundläggande kännetecken för den svenska folksjälen!

Som jag skrev igår så skall jag fira dagen genom att titta på Starwars och pågavännen undrade imorses om jag strykt nationaldräkten inför detta event. Och shoot! jag visste att det var något jag missat!

Vad äter man en sådan här dag, var nästa fråga när jag tågade upp till frukostbordet. Och det enda jag kom fram till var att nationaldagen måste bli ännu en dag då det hör till att äta sill. Hur många sådana dagar har vi i Sverige nu? påsk, midsommar och jul... Man kan väl inte säga att det behovet var direkt pockande - även om det är gott.

När jag tänker på det där festliga så tänker jag jordgubbar - men inser att jag ju då snott midsommarfirandet rakt av.

Kanske tänker jag helt fel, jag borde kanske bara se till att äta smørbrød
till lunch och iskrem till kaffet- så att det liksom blir lite mer 17 maj av dagen ...

Kär längd på håret

| | Comments (0)

Jag vet inte om jag tror på att kraften sitter i håret, (även om man kan tillstå att iaf Joey Tempest förlorat en hel del av sin attraktionskraft på mig tillsammans med sina lockar - och i takt med att jag förlorat min ungdom kanske skall tilläggas) men något är det med hårlängd ändå.

På mig kan man se vilket civilstånd jag har genom att titta på min hårlängd.
Är jag "comitted" så har jag i regel långt hår. När jag är fri så klipper jag mig.

Kanske är det så att min kraft ligger i att hålla håret klippt?
Men varför har då varje karl hittills tyckt att det är så fiint med det långa håret - och det trots att jag har ett skumt självfall som gör att det bara ser risigt och eländigt ut? Kanske behöver de känna att de har nått att greppa för att kunna släpa hem mig till grottan för det verkar basera sig på något mer djupliggande än mitt utseende?

Pågavännen har sagt att han tycker att jag har en kär längd på håret nu (kär på skånska=rar och gullig).

Men han sa vid ett annat tillfälle att jag får klippa mig om jag vill
och jag sa kaxigt att DAAAAAH! tack för det, men det vet jag redan!

- men insåg i samma ögonblick att jag faktiskt var glad att han skulle tycka om mig ändå och att det var så gulligt sagt att han var värd att få ha en flickvän med långt hår om han nu vill ha det.

Jag har nu bestämt mig för att utmana mig själv lite.

Och faktiskt ta steget ut och pissa in lite revir i min egen skalp
(öhh, det låter inte lika trevligt som det känns)

Nästa vecka skall jag beställa tid hos frisören!

Ett steg i rätt riktning

| | Comments (2)

Idag har jag satt ner foten i ett steg i rätt riktning:

Jag köpte pizza och la till "kan jag få den utan bearnesås!"


*jättenöjd*


*Men säg mig,
varför hör jag inga som helst stående ovationer när jag skriver detta!???*

Gå igång på olika saker

| | Comments (0)

Pratade just med min ömma moder, bland annat om Steffanies marathonlopp och om jobbarkompisens Starwarsbox-inköp som skall hjälpa en hel drös brudar att fira nationaldagen med den äran imorgon.

Inget av detta var något som lilla mamsen riktigt kunde relatera till eller förstå att man kan gå igång på (men hon hyser ändå den största respekt, så klart).

Så skulle vi lägga på och mamma frågade om jag skulle lägga mig nu, själv skulle hon nog ta sig en liten sväng och se om det fanns några sniglar hon kunde knipsa av huvudet på.

Som sagt - vi går alla igång på olika saker.

Imorgon skall vi få vara lediga och fira vår och alla våra vänners och grannars möjlighet att alla få plats och utveckla våra intressen! Och jag hoppas att kraften är med oss och att de flesta av oss väljer att utveckla sin goda sida! :)

Plötsligt en dag händer det

| | Comments (0)

Efter alla mediainslag om feministiskt initiativ, ROKS och feminista. Efter att alla svenska partiledare sagt att de är feminister och de militanta behöver tas så stort avstånd från att man inte längre bör kalla sig feminist förrän ett tydligt avståndstagande gjorts kring frågan om män av naturen är ondare än kvinnor och obehärskade som djur. I en tid då mycket av det arbete som gjorts för jämställdhet har placerats i facket kvinno-fråga. Då den ende svenske man som jag sett gå ut offentligt med exakt hur delat ansvar för barnen som det behöver vara är Wille Crafoord (något reportage från ensamma-pappor-föreningar har också förekommit). Då ser jag plötsligt ett Parkinson-program med Geldof och Bruce Willis där de säger att det inte är rätt att pappan alltid förlorar både partner och barn när man inte får ett förhållande att fungera.

Och jag säger HURRA!
För det blir intressantare om det inte bara är kvinnor som skall ta plats i arbetslivet utan också män som kämpar för sin rätt att ha en aktiv plats i privatlivet och i hemmen!

Tack alla marathonlöpare

| | Comments (0)

Såå många människor som gett sig ut på Marathon idag.
Och när man står som publik så ser man alla sorters människor,
gammal och ung,
anorektisk och tung
och de allra flesta mittemellan.

Löpning 42km på asfalt är inte det mest skoningsfulla man kan göra för sin kropp. Och på en del syntes det tydligt att det heller inte var det mest njutningsfulla.

Men trots att det är onödiga risker och långt från de bekvämligheter som vi annars vill skämma bort oss med när det är helg, så är det stort. Det är bragder som genomförs. Det är 17.000 människor som gör något positivt med ett gäng timmar av sina liv. Det de gör är en imponerande prestation och dessutom skapar det en folkfest för oss andra slarvrar.

Tack för att ni gett mig förebilder!

Sensmoral: Att vara bra är inte att inte vara dum!

Skriv om din berättelse och lev livet!

| | Comments (0)

"Den som är oförmögen att omtolka sitt förflutna har inte heller möjlighet att ställa realistiska förväntningar på framtiden.

Den som inte står i en levande kontakt med sitt kulturella arv kan heller inte se det möjliga i sin samtid.

Bildning i vår tid består i att återuppväcka det förflutna, omtolka det och utifrån vår tolkning av samtiden ge det nya innebörder."

Ricoeur tolkad av Bernt Gustavsson i boken Bildning i vår tid, s. 107

Fördel fördom

| | Comments (0)

"...det smartaste är att bejaka sina förutfattade meningar, skratta åt och skoja med dem. Fördomarna blir bara farliga när man håller tyst om dem och börjar applicera dem på alla inom den berörda gruppen som om de vore absoluta sanningar.

Se dina fördomar som din hjärnas satir över verkligheten och ta dem för de överdrivna generaliseringar de faktiskt är. "

skrev Dan Blomberg i en krönika i City i veckan och det tror jag på.

Vi kommer inte ifrån vårt naturliga behov av att emellanåt kunna få tro att en möbel med fyra ben är ett bord utan att behöva fördjupa oss närmare i det. Det ger mycket att vara öppen för att se varje individ utifrån sig själv istället för utifrån vår egen tidigare referensram, men i vår vardag så har vi inte energin att lära känna varje lejon med öppenhet för att just DETTA lejon inte skall vara farligt för oss.

Hörde på radion för ett bra tag sedan någon som sa om främlingsfientligheten i Danmark att de inte längre säger att svenskar är dumma i huvudet - nu är det muslimerna som åker dit istället. Och det fick mig att undra om till exempel alla vara sverige. och norge-historier från början var just fördomar som nu blivit en lek. Kanske tror någon på allvar att en individ ur broderfolket är mer korkad än en själv - men till störst del så tror jag att det inte är något som hindrar oss från att ta varandra till våra hjärtan när vi lär känna varandra närmare.

OM vi inte var så rädda för våra fördomar skulle vi så som Dan Blomberg skriver kunna ha det riktigt kul tillsammans med alla de krockar som blir mellan fördomarna och verkligheten. Och på så sätt även bättre kunna hantera när fördomarna stämmer. Skulle man kunna tänka sig att de klassiska norgehistorierna översattes till muslimer? eller är vi för rädda? min fördom säger mig att man lätt skulle kunna få en dödsdom över sig om man skojade för mycket. Det är alltid lättare att skoja om sig själv än att låta andra göra det.

Jag menar, såg ni Chris Rock igår? *annars missade ni nått*
Hade vi skrattat om en vit sagt att svarta aldrig kan bli förmögna eftersom de köper fälgar för sina pengar? Kanske, för jag skrattade i alla fall när han skojade om kvinnor. Han hade många poänger och kanske låg hans styrka framför allt just i att lyfta fram och skoja med fördomar. Men kanske fodras det en professionell skojare för att sticka ut hakan på det viset?

Lyssna på ditt hjärta 2

| | Comments (0)

Detta att lyssna på sitt hjärta är inte bara en klisché och en schlager,
det är också ett ideal kring att vara närvarande i sig själv
och ha tillgång till sin egen inre röst.

Som akademiker har jag dock en del problem med grammatiken här. Hjärtat säger liksom mest bara dunk dunk i bröstet. Vad betyder det?

Hjärtats språk känns
i alla fall så här vid ett ytligt påseende
väldigt onyanserat
och kompromisslöst
- antingen slår det eller så slår det inte.

Alla å ena sidan,
men å andra sidan
och med denna aspekt i beaktande
blir irrelevanta i det här samtalet.
Kanske använder hjärtat helt enkelt inte det språket?
Det inre är kanske kompromisslöst och pekar med hela handen??

Jag tror att jag måste skaffa pulsklocka.
Det kan nog förstärka den inre rösten,
bli en tolk
så att jag kan förstå vad hjärtat har att säga.

Just nu lyssnar jag
utan att på något sätt kunna ta till mig det jag hör.

Samband jag inte sett

| | Comments (0)

Hörde idag en man från Ledarskapscentrum se ett sambandet mellan utbrändhet/långtidssjukskrivningar och den nya företagskultur som uppstått då multinationella(utländska) företag köpt upp svenska och därmed infört en ledarstil som bygger mer på att peka med hela handen och mindre på den konsensus-stil som vi varit vana vid.

Intressant!

Lyssna på ditt hjärta

| | Comments (0)

I dagens City säger Thomas Di Leva:

"... vi är alla rebeller inför vårt eget hjärta. Det pågår en kamp inom oss om vi skall lyssna på vårt hjärta eller följa rösterna utanför. Och ibland måste man göra uppror mot hjärtat för att finna det."

Det blir gott

| | Comments (0)

En elkonvertering igen för pappa den här veckan.
Jag blir helt ifrån mig av att sitta så här långt bort.
Jag vill ju bara kramas och kramas så länge jag lever.

- Det är inte värre än vanligt just nu, säger syster Mamma i telefon när jag ringer upp henne på jobbet. Det är lugnt, du behöver inte oroa dig.
- Jag vill inte vara så här långt bort. Jag vill ju vara nära er!
- Snart flyttar du ju närmre. Det blir gott!
- Jaa, det blir gott!

Sinnesro

| | Comments (0)

Är sinnesro medlet för att nå andra mål,
är det ett delmål för att nå andra mål,
är det själva målet
eller är det belöningen för att ha nått sina mål?

Det sköna hade varit om man arbetade för sinnesro,
som ett mål i sig självt,
men det är inte så jag förmår leva.

Medansvar

| | Comments (0)

Jag är skyldig till att kika på kvällstidningarnas webbversioner så gott som dagligen. Där har man kunnat följa Linda "BB-Linda" Rosing och hennes förberedelser för en Playboy-plåtning.

Hon har gått från att vara en fantastiskt vacker kvinna till något helt annat. Jag är inte den första som reagerat. Dels har andra bloggat om det och dels står det i alla artiklar att "vännerna är oroliga".

Idag skriver Expressen att sambon Fadde lyckas få henne att äta Kokosbollar så att hon i alla fall börjat äta NÅGOT.

Och detta är så himla hemskt och märkligt, en människa utvecklar avancerade ätstörningar. Och jag är publik. Hon kan omöjligt göra det för min skull... väl? På vilket sätt kan det vara ok att se på utan att göra något? Och vad kan jag göra?

Nån som hänger på i nån "Rädda Linda"-manifestation?