Tror du att jag litar på dej?

Detta är en fråga som jag inte fått,
men som man kanske borde ställa oftare - eller inte.
Den är inte så trevlig och ganska svår att besvara.

Hur skall jag veta om du litar på mig,
jag kan ju bara hoppas.
Jag kan ju bara försöka vinnlägga mig om att försöka agera så att jag uppfattas som pålitlig, trustworthy - värdig ditt förtroende.

Ibland lyckas man leva upp till förtroenden - ibland inte.
Sådant är det att vara människa,
de egna idealen är ju satta så att man skall försöka sitt yttersta
det som ibland nästan är omöjligt att klara - och ibland ÄR omöjligt att klara.

Därför är det så intressant att höra när politiker får frågan ställd till sig, tror du att alla affärer har skadat ditt och ditt partis anseende? Tror du att käbblet i stadshuset minskar väljarstödet inför valet nästa år?

Frågan handlar ju om ifall jag som väljare hade haft högre förväntningar än så. Och följdfrågan som ställs är oftast maktfrågor om hur man skall få MIG att tycka nått annat bättre, istället för att fråga sig hur mycket och vilken typ av arbete som DE behöver göra alt. tänker göra för att visa sig värdiga mitt förtroende.

Vad gör en människa värdig ett förtroende?
Oftast uppfattar vi det som att det bara blir så att vi litar på någon,
men det är ju inte riktigt sant, vi bevisar oss värdiga varandras förtroende i varje handling och uttalande vi gör - alltid.

Ibland har vi jobbat ihop ett förtroendekapital att ta av när vi inte hör av oss som vi sagt/tänkt. Ibland hamnar ett förtroendekapital på minus och då får man besluta sig för om det är värt att försöka jobba för att reparera det eller om man skall ge upp om den människans gunst.

Det värsta är när en persons förlorade trovärdighet sätter käppar i hjulet för andra som inte är värda ett misstroende. Och man slutar anstränga sig för att våga lita på folk utan istället hänger upp sin omvärdsbild på de generaliseringar som finns att göra. Det är lättast att göra så - utan tvekan - men jag tror att man förlorar något på vägen. Något viktigt.