Tomt men varmt

Nu har han åkt.

Ingen hud förrän till midsommar.
Det är långt.

Det finns så otroligt mycket att se fram emot.
Jag är så orolig nu
att den framtid som vi bär i våra hjärtan på något sätt skall omintetgöras för oss.

Att byta framtid och mening är inget som låter sig göras smärtfritt.
Jag vill hålla hårt och nära
men vet att det bara blir vackert om man också släpper och litar på att livet skall återförena gång på gång på gång.

Nu är han på vägarna ett par timmar.
Hoppas alla kör snällt och beskedligt runt honom.
Att solen lyser upp hans väg utan att lysa i hans ögon.

Och att han inte glömmer bort mig.
Utan bär mig liksom jag bär honom.
Som ett tomrum att uppfylla
Som en uppfyllan att glädjas över

Som en varm känsla av tilltro till livet
och till kärlekens överseende med vår mänsklighet.