Om starwars trean

- Jag gör saker som är fel, säger Anakin efter att han två gånger har gått över alla gränser.
- Vad har jag gjort?! säger han förtvivlat, när han för tredje och värsta gången har gjort riktigt rejält fel.

Det är sedan det mystiska händer. Och det sker snabbt utan att man egentligen förstår varför (eftersom det fanns förklaringar och förståelse till varför det blev mer fel än han avsett). Det fanns hopp, men han såg det inte, han gav upp om sig själv.

Han hade kunnat be om förlåtelse och på allvar sökt hjälp för att kunna reda upp alla motstridiga känslor och rädslor han bar. Han kunde fått mer hjälp med det han hade att bära om han vågat öppna sig kring sina svårigheter.

Vi kan bli starka utan försoning, men inte mänskliga.
Kanske är det detta som är sensmoralen?

Vi människor strävar ofta efter makt och kan lätt förblindas att tro att det är makten som sådan och makten över andra som är poängen, när det i själva verket är oss själva som vi vill ha befälet över, kunna påverka våra möjligheter och forma våra liv och bilden av oss själva, öppna upp och vara del av våra relationer och dela de ögonblick då det är tungt att bara vara människa - att ha gjort saker man vet att man inte borde.

All denna lugna närvaro i nuet utgår ur en en schysst andningsteknik,
och kanske är det just när den andningstekniken går förlorad som man själv är utom hopp, först då som den mörka sidan fångat oss i sin väsande mask.