Kelsjuk katt

Jag har svårt att bara fokusera på mitt eget liv och görande när det finns någon i huset att stryka sig mot. Blir jag smekt är jag beredd att släppa allt och bara sträcka mig lång och smidig med blottad mage.

Samtidigt är jag självständig och vill kunna gå mina egna vägar när som helst, hur som helst. Jag har lärt mig av livet att jag inte är en katt, att jag behöver ta lite hänsyn...

Men det har inte fått mig att finna alternativ till det kelsjuka beteendet. När jag varit sambo har jag strykt förbi, suttit i närheten, tetats med att blåsa i nacken, irriterande pillat på partnerns näshår och nypt i rumpan. Jag har helt enkelt visat att jag finns och krävt uppmärksamhet.

När jag blir sambo nästa gång så hoppas jag att jag utvecklar förmågan att skita i att nån gör något annat i andra rummet och ändå fortsätta följa min egen lust, hobby och prioritering i min egna vrå.

När pågavännen drog hemmåt i söndags morse efter en veckas liv tillsammans så var det tomt, men också gott att bara gå min egen väg. Men det var då jag märkte det...

Det är inte baa karlars byxben som jag stryker mig mot - nej, jag har samma beteende gentemot mot kylskåp. Jag vet att det är i ett annat rum och inte direkt bryr sig om mig, men jag tappar ändå mitt eget fokus och behöver liksom stryka förbi kylskåpet med jämna mellanrum, tetas genom att öppna och stänga dörren, leka tittut med allt som finns däri och göra dess innehåll till ett med mig. Gång på gång på gång.