Jag var ute efter det dåliga

Inför torsdagens StarWars satt jag i lördagskväll hos jobbarkompisen och såg tvåan.

Av någon anledning kom jag aldrig iväg på den när den gick på bio så nu var det hög tid. De andra i gänget hade sett den, men när de nu såg om den så slogs de av hur mycket det måste ha varit stämningen i salongen de fallit för eftersom de tyckte att filmen i sig var kass. Särskilt i jämförelse med de äldre filmerna som vi också kom att kika lite på. Där fanns färre dataskapade effekter och mer snyggt och effektfullt rent stilistiskt.

Den unge Anakin hade i tvåan blivit en arrogant yngling som ville trotsa och gå sin egen väg. Kort sagt lite hade det blivit lite Tom Cruise-klassiker över honom. I min smak var det alltför tydligt att han hade gått från det goda barnet och blivit den till ondskan dragne ynglingen utan att man riktigt förstått hur det gått till.

Att avsnitten 3-6 överhuvud tagit kom till är för mig ett mirakel. Hade inte de filmerna gjorts först så misstänker jag att de aldrig lyckats få till någon födelse av Luke och Leia. Jag menar bara... hur rimligt är det att någon faller för repliker som: "Jag hatar sand, det är så strävt. Du däremot..."

Men i dagens City och Metro har de fått fatt på Lucas himself som säger att det är helt avsiktligt att dialogerna är träiga.

Genialt stilgrepp! men behövs verkligen så mycket budget till att göra saker lite kassare än nödvändigt?

För min del hade jag föredragit bra skådespelare med ett mer nyansrikt känsloliv där de olika frestelserna en människa kan möta och slåss mot blir dramatiskt illustrerade i dialoger och ansiktsuttryck lika mycket som i lasersvärdsdueller. Jag kan ändå inte låte bli att hoppas att jag skall få uppleva detta på torsdag - om inte annat så litar jag på stämningen på biografen!!