IGENKLIGEN

Rubriken antyder det goa temat som råder idag - dagen då man skulle varit ledig om inte den klassiskt röda annandag pingst manuellt fått målas över till svart vardag i allas redan rödtryckta almanackor och kalendrar.

Den röda siffran 16 lyser provocerande mot en under dagen och ger många av oss det där svårhanterliga tankesättet att det finns ett alternativ till att ta sig upp ur sängen och gå till jobbet idag. Men det finns egentligen ingen anledning att säga vad man minsann IGENKLIGEN skulle ha gjort och fått. Nu e det som det är.

Och det är på något sätt ändå fascinerande att även de längsta traditioner kan (om de inte upprätthålls och fylls med betydelser) falla i glömska och försvinna. Till förmån för mer märkliga nymodigheter som att börja fira en regeringsforms införande ett antal år efter att den avskaffats.

Någon på radio undrade om det var NÅGON utanför Stockholm (rimlig Skansen-radie) som firade nationaldagen. Någon i min närhet undrade hur man skulle fira nu när man nu inte längre jobbar och hissar flaggan på skolgården under högtidliga former.

Visserligen har vi numera 5 personer i kungafamiljen (6 om man räknar med prinsessan Lillian) men det räcker ändå för att täcka hela landet med nationaldräktsprydd Skansenromantik. Om det nu är det som är Sveriges nationalitetstecken?

Nåväl, det är ett par veckor kvar till nationaldagen så jag hinner fundera på hur jag skall fira den.

Idag ägnar jag min arbetsdag åt att vara sekulariserat hänryckt och tala i tungor och vara så rödklädd det bara går för att demonstrera att detta kunde vara en röd dag om inte vår röda statsmakt gjort den vardagligt gråsvart.

Till allas lycka är det regn i stan idag så det där gudomligt leende vädret som rådde i helgen retas inte utanför arbetsfönstret. Det är helt OK med vardag. Varje dag är en gåva på sitt sätt.