Grattis farmor!

Idag är det 100 år sedan min farmor Lilly Julia föddes på Kungsholmen i Stockholm. Hennes pappa var renhållningsarbetare och hennes mamma vet jag inte så mycket om mer än att hon härstammade från södra Småland. Hennes storasyster blev gravid med en gästarbetande schweizare och de gifte sig och flyttade till hans trakter, medan farmor själv gifte sig ung med sin ungdomskärlek som sedan dog i TBC, jag vet inte exakt när men jag tror inte att farmor var mer än 20 år när det hände.

Hon var en filmstjärnevacker kvinna som arbetade bland annat på ett boktryckeri och en stolthet hon hade var att hon när Åhlen åkerlund hade 100-årsjubiluem hade dansat med Wilhelm Moberg (både kläningen och skorna hon bar den gången finns kvar i familjens förvar).

I slutet av 30-talet par år senare träffade hon en man i den orienteringsklubb som hon var aktiv med. Det var 30-tal och frisksporten var en stark del av vår kultur och plikt för oss själva och för fosterlandet. De fick två barn varav den yngste är min pappafar. Farfar var egen företagare med ett eget boktryckeri, först i lägenheten på Hornsgatan och sedan i en särskild lokal på Dalslandsgatan och farmor arbetade också en hel del och hennes pappa hjälte till mycket med barnen.

När farfar prasslade med sin svägerskas syster så flyttade de isär och i den vevan gjorde farfars hjärta sig påmint men han vägrade lägga om sitt liv för det, han dog en kväll på Berns innan skilsmässans prövoperiod (som man har i skilsmässor då man har barn tillsammans) gått ut. Farnor stod som ensamförsörjare och arbetade bland annat på pantbank innan hon gick i pension ungefär i den vevan som jag föddes. Hon hade då också tagit över sin pappas bostadsrätt på Fredhäll där hon bodde fram till 1985 då två trappor utan hiss blev övermäktigt och hon fick en servicelägenhet på Trossen vid Fridhemsplan där hon bodde tills hon gick bort 1991.

Igår var min farbror och hans familj här på en god middag.
Idag är ett ljus tänt vid hennes porträtt.

Man dör inte förrän man är glömd
Inte förrän ingen minns att älska en.
Farmor är på så sätt högst levande
- uti hundrade år!
- och mer