Framsteg?

Slölyssnade på Kropp och själ idag där det konstaterades att läkarvetenskapen inte har gjort oss friskare utan snarare utvecklat fler diagnoser som vi kan få. Och det diskuterades om det inte i många fall är så att det är först när man fått en diagnos (dvs LÄRT sig att man har en sjukdom) som man börjar LIDA av sin åkomma. Till exempel nämndes fetma. Det har alltid funnits tjocka människor men nu är det en sjukdom - en abnormitet - en avvikelse från det friska och då bör man lida av det och försöka råda bot på det.

Nästa vecka skall de ta upp vad som händer när man har en åkomma som ingen finner någon diagnos till. Det är intressant och sätter dagens fråga i ett nytt perspektiv. Är det verkligen så att man frågar doktorn hur man mår snarare än att känna efter själv?

En annan aspekt var att tex vikt, högt blodtryck mm egentligen inte är en sjukdom, men KAN vara en orsak till att något går illa med ens hälsa i framtiden. Det är ju också rätt luddiga grunder måste jag säga. Särskilt med tanke på att det enda som vi människor med säkerhet vet är att vi kommer att dö på ett eller annat sätt, och det OAVSETT hur man ser ut och hur man lever.