En liknande dag

Inte riktigt samma som igår,
men fortfarande tårar långt upp i bihålorna.
Men mest trösterikt runt om.

Den bästa tanken idag är att sluta jämföra med idealet.
Jag pluggar inte heltid. Punkt slut.

Och min jobbarkompis gjorde tanken än mer realistisk.
Att skriva uppsats på heltid innebär inte att man gör det mer effektivt.
Min uppsats tar en evighet, men det gör också att den kunskapen hinner sätta sig på ett annat sätt. ´
Och om jag så bara sitter 30 min om dagen med den så kommer jag ändå att stadigt komma framåt med den.

Och bli klar.

Allt det där andra återstår
med min hälsa,
allt jag vill hinna och behöver ta tag i innan flytt
och att på något sätt bunkra upp inför allt jag behöver kraft och självförtroende till i höst.

Och min ömmaste kärlek och oro för min mumsemamma och pappilappi.

Jag gör bara så rätt i att flytta närmre dem.
Och det är så tydligt att det glädjer dem
- och att jag kan ta emot den glädjen/kärleken utan att känna mig pressad av den.