Dagen efter dagen före

Jag kom hem tidigt från festen igår, smet iväg när middagen var slut och det var gudomligt skönt att vara hemma sådär strax före midnatt - och att få skjuts halvvägs som fripassagerare på kompisens taxifärd.

Många tal och många tankar. Många människor.
Och allt detta kring en bok, en avhandling och de massiva imponerande (bara) fyraåriga arbete som krävts för att ro det hela i land.
Allt från en senkommen handledare som spänt ögonen i sin doktorand och fått honom att omdisponera allt arbete på 4 dagar, till polarn som kände igen sin vän i förordets text men sen inte kunde ta till sig resten. Och till föräldrarna omgivna av en främmande akademisk sfär och som kanske först denna dag på allvar kunnat ta till sig att det i en märklig del av världen finns människor som kan se och imponeras av deras sons göranden där bland alla pappershögar och böcker. Hans del i något annat och deras del av honom äntligen förenade i ett crecendo av stolta bröst, ryggdunk, skålande och fyrfaldiga hurranden! Det var fest helt enkelt.

Jag vaknade strax efter sex imorses och tänkte ta itu med mitt uppsatsarbete, men jag valde att öppna en annan bok. Lika bra det för jag somnade strax om och har haft en ljuvlig morgon. En sådan där i sängen som jag aldrig tar mig tid med när jag är ensam. Två gånger har telefonen ringt och nu är pågavännen på väg hitåt. Böckerna jag strosläst på morgonen har givit spännande infallsvinklar och kraft. Och det känns som att det lika gärna kan vara så att idag är dagen före, som dagen efter. Det är en skön känsla. Jag är inte rädd.