Mitt piller

Trött och grinig.
Så landade jag hemma idag.
Ringde pågavännen som inte kunde prata för att hans syster just dök upp.
Blev ännu mer grinig. Barnsligt, visst, men avfärdad kände jag mig.
Hata-allt-grinigheten blommade ut.

Så ringde han upp igen, den lille gynnaren.
Hade anat min tonartssänkning.

Och gav sig sjutton på att ge mig energi.
Hans smittsamma sprittande fredagsfridsamma livsglädje
Och jag kunde inte undvika att smittas.

Tillslut -efter kanske fem minuter - fick vi konstatera att han lyckats.

- Jag är ditt vitaminpiller, sa han stolt, din egen Iprenman som dyker upp när du behöver det!

Typ, kärlek, va!?

Gött

Och sanslöst vanvettigt gott att det förunnats mig