Lossa på knuten man slagit på sig själv

Jag har inte läst böckerna om Flow, men jag har associerat fram bilder i mitt huvud och tycker att det låter rätt gott att liksom hitta ett flöde att följa med i. Lite som att ligga på en luftmadrass ute på sjön och småguppa lite dit vinden för en i världen.

Jag har hört tankarna - som i feng shui - att om man litar på världen och livets inneboende kraft och är tydlig i sina behov så kommer universum också se till att understödja och tillfredsställa en. Lite som i det där uttrycket; var försiktig med vad du önskar dej - du kan få det!

Om det är man själv som söker upp eller världen som möter upp och ens egna perseptioner ser nya saker låter jag vara osagt. Men jag vet att jag själv mår bäst av att slappna av lite och att allt har en underfundig förmåga att liksom bara lösa sig. Mycket därför att man klarar det man måste klara, men också lite som Faith Popcorn skrev i en av sina framtidsrapporter att de farhågor vi har om framtiden aldrig kommer att besannas för vi kommer aldrig att låta det gå hela vägen åt helvete utan istället söker vi alltid nya vägar och lösningar som leder oss vidare eftersom överlevnad är vår främsta instinkt.

Har sedan igår tagit ett djupt andetag och insett att det omöjliga är omöjligt. Att jag behöver strukturera upp och ta befälet innan jag går in i väggen. Sådär som Kristina Lugn uttryckte det i Sommar-programmet i somras: Om man är på väg in i väggen måste man börja leta efter en dörr!

Och när jag väl stannade upp och började spana efter dörrar så är det som att flera öppnats för mig. Nu gäller det för mig att stå kvar här i andetaget och inte genast rusa runt runt för att kika in i alla dörrar.

Det säger väl sig själv att lösningen finns i att ta det lite lösare, istället får jag lätt det där krampaktigt fasthållande i kontrollbehovet när en liten knut uppenbarar sig i min tillvaro.