Att inte jämföra sig

Nyckeln till ett harmoniskt liv verkar vara att inte jämföra sig med andra.
Att mäta sig utifrån sina egna förutsättningar och förmågor.
Men det är sååå in i ** svårt.

Kanske för att det redan från barnsben inpräntas i oss från våra föräldrars oroliga blick eller stolta röst med vännerna.
- Min lille Ludde går redan
- Hmf
- Lilla Ida är så duktig och gör allt på pottan nu
- HRMF

Hörde i påskas en reflektion i påsktid på radion om att det är gott att vi alltid försöker göra det bästa, men att det är ett elände att så fort vi hittat nått som funkar för oss även måste försöka övertyga alla andra om att gå samma väg.

Igår pratade jag uppsats med pappafar i telefon. Han handleder en doktorand på sluttampen, så han är i samma branch fast från andra sidan. Och så undrade han varför jag inte utnyttjat honom. Han kan ju vara till hjälp, korrekturläsa osv.

- Jo, sa jag och kände att jag rodnade, jag har allt tänkt det, men det är inte tillräckligt bra ännu!
- Bra! stönade pappa, ÅHH man tror alltid att alla andra gör allt så himla bra. Om du bara visste hur mycket skit jag läst. Alla andra är inte bättre. De är oftast sämre.

Oj.
Visst känns det ändå gott att jämföra sig så länge det utfaller tills ens fördel.
Men låt inte den sötman bedra dig.
Det är bara tomma kalorier som gör dej pösig utan innehåll.

Konstatera bara att du duger och är bra just för att du är du och försöker det bästa du kan och förmår.