Om drömmar

Läste en artikel om drömmar i dagens DN. Att man behöver drömma för att städa bland alla intryck man får under en dag och att man kan använda dem för att lära känna sig själv. Men det som gick rakt in i mig var tanken att allt man drömmer om är olika aspekter av sig själv.

Jag har nog alltid trott att det även varit så att ens bild av andra förmedlas genom drömmen. Ibland har jag plötsligt blivit lite kär i nån jag aldrig riktigt sett förut efter att ha drömt något rart (som till exempel i Ica-Roger för något år sedan efter den kyssen han gav) och otaliga är de gånger då stackars pojkvänner fått stå till svars för vad de ställt till med medan jag sovit. Nu senast i veckan till exempel när jag plötsligt fick veta (i drömmen) att pågavännens badmintonspelande 2ggr/vecka inkluderade att han duschar med sin kvinnliga motspelare. Det var inte helt lätt att ta den diskussionen även om han i drömmen hävdade att de bara var vänner och att det inte fanns något för mig att oroa mig för.

Jag var bara tvungen att dubbelkolla på morgonen hur det låg till med det där. Men hans badmintonspelande polare är alla män så det var inte många rätt.

Egentligen skulle man då - enligt drömexperten - se aspekter av sig själv i alla roller i drömmen.

Min tolkning skulle då bli att jag kanske inte riktigt ljuger för mig själv, men undanhåller sådant som jag vet att jag inte riktigt kan hantera på ett bra sätt. Att jag söker, men inte kan hantera det jag finner med den reson som jag själv tror mig om, utan övertolkar nästan som om jag ville göra mig själv en otjänst. Jag tror mig också om att behöva möta allt med större fattning än jag är kapabel till.

Ja, det där var ett tydligt budskap från mitt inre va?!!

Enligt drömexperten finns det inget så personligt som drömmar, inget som säger så mycket om vem man är och hur man känner, tänker och fungerar så därför skall man egentligen inte berätta om sina drömmar för vem som helst.

Ooops! To Late!