Lite känsloporr

Idag har jag för första gången på 3 år tittat på Ricky Lake.
(Jag slutade när mitt eget liv förvandlades till en episod)

Naturligtvis grät jag framför tv'n precis som jag brukade då, satte mig in i alla personers utgångspunkter och smärtades av vilka murar vi kan resa mot våra medmänniskor även då (eller särskilt då) vi egentligen bara vill få vara dem nära.

Nu skall jag vänta tre år till nästa gång igen.

Tänk att mitt liv kunde ha fortsatt där,
passivt mitt i alla andras känslor.

Det positiva med att fastna i dagsåpsträsket och i en ricky-show som nu är att det verkligen får mig att känna mig som en student igen. Det negativa är att jag inte längre pluggar på heltid utan jag har bara denna vecka, nästa vecka jobbar jag och det är NU som jag skall få saker gjorda.