Harmoniska drömmar?

Efter redogörelsen imorses över vad som hänt i mig under natten, så frågade pågavännen som själv aldrig minns en dröm, om jag aldrig drömmer något harmoniskt och lyckligt, det är alltid konstigheter och kämpanden och saker jag inte förmår eller förstår, situationer där jag behöver försvara och förklara.

Och jag kunde inte dra mig till minnes en enda dröm med en avslappnad paraplydrink och god bok, sol och lycka. I alla fall ingen där det sedan händer något i stil med att en mobb dyker upp och vill döda mig för att jag tagit mig rätten till den stunden. Eller det visar sig när jag går därifrån att det kostade 20 000 att sitta där och jag inte kan fixa fram pengarna utan hamnar i en svettiga diskussion om tidsfrister, avbetalningar och förtvivlade vädjanden om förståelse och nåd.

Är det så att drömmar inte kan vara harmoniska för att de bearbetar olika konflikter eller är det så att det säger en hel del om mig som person och min icke-harmoni.