Förälder som vet på råd?

Tänk er följande bild.

Ett barn, kanske 3-6 år något sådant.
Röd om kinderna och snorig om näsan,
med luva och hjälm ner i ögonen och skridskor med slitet innanläder så att skenorna sticker ut åt sidorna. Vantar som hänger i små hängslen från overallen och hon skriker eller kanske gråter och hänger bara som en klase druvor när föräldern försöker lyfta upp henne.

Barnet vill egentligen att det skall vara mysigt och gott att man skall sätta sig vid sidan av banan, tätt tillsammans och dricka varm choklad. Men det är inte det som utstrålas och barnet förstår inte hur det skall kunna skapa den stämningen eller medverka till att få det så.

Föräldern tycker att det är besvärande och jobbigt att ungen inte kan åka där runt runt på banan och vara glad. Och få känna att det lossnar att det är kul och frihet att kunna åka skridskor.

Barnet tycker att det är jobbigt att inte kunna leva upp till förväntningarna.

Någon av dem som går förbi säger att barnet är övertrött.
Föräldern blir argare och mer frustrerad
Barnet mer och mer inne på att en bestraffning för sin jobbighet är relevant.

Hur löser man den här situationen?

Svara till mig som just nu har just den här striden inombords med mitt inre barn.