ta hand om

Nackorörligheten har mildrats sedan förra fredagen
och det känns bra att det blir bättre, men ännu inte bra.

Det är ju en och en halv vecka sedan det kom
och det har varit 1,5 vecka av huvudvärk som inte velat ge sig.

Det har haft det fördelen att jag kommit i säng på kvällarna
(och därmed upp på mornarna)
men annars har jag svårt att relatera till det här.

Jag orkar heller inte söka mig till nån sjukvård för att bota det,
för jag känner mig bara vakuumförpackad i hjärnan.
Stel och grinig och omöjlig.

Jag vill just i denna stund bara gråta och bryta ihop.
Men jag har svårt att tillåta mig det.

Jag vet helt enkelt inte hur jag skall ta hand om mig.