Sista tröskeln

Hjulen snurrar fortare

och samtidigt ifrågasätter jag just nu allt.

Skall jag verkligen flytta?, tänker jag tvekande och motspjärnande, samtidigt som hela den vägen bara planar ut för mina fötter.

Man måste inte fullfölja sin känsla av attraktion. Ibland räcker det helt enkelt inte att man är kär/attraherad av någon för att inleda eller fördjupa en relation.

Och det må vara sant. Men det är också sant att förälskelsen är den kraft som gör att man vågar ta steg som man annars inte skulle våga - på ont och på gott.

Förnuftet har godkänt utvecklinegn så här långt. Kan jag fortsätta att tillåta mig att hänge mig utan kontroll över allt det kan leda till, medföra och innebära? Vågar jag svepas med även över den sista tröskeln?