Ett andetag av väntan

Så är det beslutat att min flytt till Skåne får vänta till i höst.
Men jag kommer att flytta ner alla saker i sommar så att beslutet är taget och jag har någonstans att kalla hemma för det här mittimellan-läget är jobbigt, bättre då att vara "typ veckopendlare".

Det var lite tungt att den här diskussionen om uppskjutning av flytt kom just denna vecka när vi haft så många tunga samtal ändå. Men det har gått bra. Han säger att han är stolt över hur bra vi kunnat prata om svåra saker. Och jag säger att jag nog kan behöva gå igenom det igen när vi har varandra öga mot öga lajv bara för att känna och landa i att det är gott. Han har ju inte riktigt samma behov som mej av att plana ut sådant som hänt. Han har lättare att stryka streck och gå vidare, men ändå säger han:
- Det är bara att bjuda upp, så dansar vi!

Och den repliken i just det här sammanhanget av trasslig dans vill jag alltid minnas. Den hjälper mig att känna mig trygg.

Och på torsdag skall det dansas!
Hoppas bara min nackkonstighet är bortaffirmerad tills dess! ;)