Skrattar bäst som skrattar sist

När jag nästan var framme vid Eriksdalshallen i eftermiddags mötte jag Therese Alshammar som var på väg därifrån.
- Höhö, tänkte jag, när hon inte orkar längre så orkar jag!

När jag sedan fick praoa som osalig ande i tio minuter innan jag hittade något skåp i omklädningsrummet så insåg jag skillnaden mellan att vara proffs och amatör.

Misstänker att hennes tanke när hon gick hemåt och såg mig var
- Höhö! Nu har jag kunnat simma lugnt och där kommer ett miffo som kommer få simma skafötters!