Extradag

Efter nyheternas innehåll de senaste veckorna kunde jag igårkväll och inatt inte låta bli att associera och skrämmas.

Att se ut över ett stormigt hav och föreställa mig att simma i det och se någon nära och kär 20-30 meter bort i vågorna och vara chanslös i att hålla fast och hjälpa. Fick allting att komma så nära.

När man är så här nära vattnet så syns vindens krafter så tydligt. Och det är storslaget och trampar emellanåt över gränsen till fasansfullt. Stor skillnad för lilla stads-mej som är van vid att se att det blåser i nån trädtopp eller så.

Mitt tåg hem är inställt.
Jag kommer inte hem idag, men solen lyser över den sönderspolade piren.
Det blir en fin extradag med en lite spik och fix för att bygga tillbaka det som skadats. Men den lille altanen vi hade vid stranden är försvunnen och cementfundamenten till bryggan har rört sig så att den ser ut som ett vatten-plockepinn, mycket jobb som antagligen inte kan göras förrän till sommaren.