Ett skamligt inlägg om TV

Igår såg jag på TV. Jag var hos några som hade "alla" kanaler. Så jag uppslukades förstås totalt. Det är otroligt hur kittlande det kan kännas att släppa fram sina mörkare sidor. Babes i bushen var riktigt njutbart ur skadeglädje-synpunkt.

Snygga tjejer, vana vid mode, skönhetsbehandlingar och shopping chockades i gårdagens avsnitt av att landa på ett australiensiskt slättland utan "ett enda köpcenter" i närheten. Inte blev det bättre av att de inte skulle få glassa vid en pool som de tänkt sig istället leva campingliv iförde allt de nu fått med sig i sina kabinväskor som rullades på naturens knöliga underlag medan de höll upp sina långklänningar och försökte se entusiastiska ut i sina höga klackar. Att se denna kulturkrock och hur en del av dem ändå höll fast vid sin "american way of life" genom att knö in den långa tyllkjolen i overallen som krävdes för fallskärmshoppning, lägga en timme på make-up innan de andra vaknade för att kunna sitta och dingla lite snyggt och flirtigt på heta-blickar-avstånd från ungkarlen och komma runt tälthörnet i högklaickat och chic handväska när de fick chans till ett par minuters "tu man hand".

Detta är så långt från utbildningsradio och karaktärsdaning man kan komma.
Detta är inte uppbyggligt tv-tittande.
Detta handlar om att utsätta någon för något man aldrig skulle vilja bli utsatt för själv.

Och ändå får jag - skam sägandes - erkänna
att jag skrattade helt rått vid flera tillfällen.
Och kommer med stor sannolihet att söka mig till människor med tillgång till denna kanal fler gånger under den här seriens gång.