Att vara med i nåns liv

Att jag har omtalats under ett utvecklingssamtal 60 mil bort känns märkligt och rätt häftigt. Tänk att lilla lilla jag kan få sådana ringar på vattnet.

Pågavännens chef tyckte att det var såå roligt att han träffat typ mej
och hoppades att jag snart skulle flytta ner och att vi kanske kunde träffas och grilla nån gång i sommar. Egentligen var han väl mest ute efter att smörja en mer privat kontakt för att få lov att ta med sin respektive och bli inbjuden att provbada i pågavännens utomhustunna för vinterbruk, men ändå. Jag var ju ändå med där på ett hörn.

Ibland känns det skumt att vara häruppe och märka att jag på en helt annan plats har en funktion, en famn och en framtid som bara väntar på att få hända.