Åka tåg

Ibland hamnar jag så att jag får åka baklänges.
Då tänker jag att det är så typiskt mig.

Blickar nästan alltid bakåt
och har ryggen vänd mot framtiden.

Trots att det inte finns något skönare än att kisa mot solens värme och känna vinden smeka luggen bakåt och fladdra förstrött innan den lämnar mina nackhår.