Skit i meningen

Liknelsen mellan bilkörningen och livet fungerar
för att jag skall kunna se vad jag behöver ändra.

Jag sitter och tokkör för att komma fram i tid.
Ni vet sådär; tunnelseende och blinka bort tröttheten.

Men egentligen har jag ingen tid att passa.
Det där - kom hellre sent än inte alls - som man säger till alla som är påväg,
det har jag helt valt bort.

Att man kan söndagsköra genom landskapet,
se, uppleva, njuta
att målet inte är hela världen, men att vägen är det.

Jag har varit fantastisk på att upprätta deadlines åt mig.
Deadlines som blivit mer dead än en fokuserad målmedveten line.

Jag har haft bråttom att leva upp till vad som kan vara livets mening.
Men sanningen är att jag inte kan ha en aning om vad som är meningen att jag skall leva upp till. På samma sätt som jag inte har nån aning om hur lång tid jag har på mig att klara av sådant som jag vill hinna i mitt liv. Livets deadline kanske inte sammanfaller med de jag själv sätter upp. Som ett antistressband talar om för mig "Jag har all den tid som jag behöver". Och visst är det så även om det skär ovant i mina öron. För om jag inte hinner det jag behöver på den tid jag har, så kan det inte behövas. Jag tror att det där är genomtänkt faktiskt, ingen St Per i världen kan förvänta sig mer än att jag skall ha levat när jag dör. Men ibland kan man som überstressad tycka att det är VÄL mycket begärt.

Så jag tror att jag skall ta ett varmt skumbad nu och filosofera över att skita i livets mening i alla större sammanhang och låta nuet få innefatta sin egen mening. Sin närvaro och sin lilla lilla storhet. Nuet är allt jag äger, allt jag har att förvalta väl. Och jag skall förvalta det i mangoskum.

Låter inte det som bästa möjliga nu!