Rediga jag
Teorierna om att tänkandet styr världen har man ju hört.
Tänk dig smal och du blir smal.
Ljug så att du tror dig själv, eller mental träning.
"Skryt och bli framgångsrik" såg jag härom dagen.
Idag kom nr 11 av tidskriften Chef med framside-puffen "Slarva dig till framgång". I reportaget framgår det att man inte KAN vara "Alltid redo, duktig och felfri" utan att man istället måste man kunna prioritera och med det VÄLJA BORT, och sedan duggar det med råd på saker som man kan strunta i.
Jag tog en kopia av artikeln. Detta är nått jag kan behöva lära mig.
Inte för att jag måste bli chef innan jag dör, utan för att det är rätt mycket som jag skulle vilja innan jag dör och att lyckas få gjort det jag vill är ju också en form av framgång, (allt är ju inte karriär här i livet).
Att ha lägre ambitionsnivåer och tillåta mig att vara slarvig är klurigt. Jag får öva. Inte sjutton har jag varit perfekt fram till nu, men däremot så är det med ett trots som är som en aggressiv spänd sträng i försvarsställning som jag gör det. Det är helt enkelt inte samma att säga att "det där skiter jag i" som att säga "det får ordna sig". Avslappningen är en del av de saker jag vill uppnå... Kanske är slarvighet en nyckel...???
Letade på sökmotorn under sökord "delaktig" ochhittade då vad du skrivet ner ang. detta. Det är mycket tänkvärt du skriver och du har en klarhet i det du skriver. Har skickat kommentar ang detta. Jag tycker att ditt engagemang och uttrycksförmåga kring olika frågor är slående.
I din artikel "Rediga jag" anser jag att du reagerar på ett sunt sätt, att slarva till det för att nå en position är i och för sig inte svårt men att leva med denna vetskap fordrar enligt mitt sätt att se det på en viss grad av sociopati/psykopati. Det som avgör graden är nog inom vilket område man arbetar, hårda eller mjuka sektorn. Tyvärr finns det redan för många som idag är i chefsposition som har denna brist på empati, vilket får konsekvenser för det absoluta flertalet normalfungerande arbetande mäniskor.
Är jag ute och cyklar tycker du, själv är jag rätt säker på att verkligheten är just så.
(PS. vad menar du med Remember personalinfo, förstod inte detta) Vänligen Kenneth från Göteborg
Tack för dina ord som värmer!! :)
Jag tror att det handlar om en balansgång det där med slarv och ansvarstagande. En del har så fullt upp med att klara allt bäst själva att de helt enkelt inte går att ha att göra med, medan andra blir parasiter på sin omgivning utan att någonsin kliva in i någonting.
Det svåra med att vara människa, medarbetare, medmänniska, chef och/eller samarbetspartner är förmodligen att vara just lite lagom, se när och vad som behövs, så att alla kan känna sig behövda men ingen utnyttjad.
Det svåra med att lära sig prioritera tycker jag är att det helt enkelt inte låter sig göras om man inte sänker kvalitén på någonting. Man kan inte vara på topp med allt, alltid.
Men det vill gärna jag.
Inte för att nån annan skall känna sig andren utan för att jag helt enkelt tror att jag måste glänsa för att synas. Och synas för att finnas!!