Nedsatt arbetsförmåga

Mot bakgrund av rationaliseringar som inte är rationella, effektiviseringar som är enbart är kortsiktigt effektiva och människor som inte hinner andas, reflektera eller socialisera sig på arbetstid utan tvärtom arbetar för (minst) två och sedan sänds på teambuildingdag för att "ha lite kul" när den naturliga stressgrinigheten slagit ut alla naturliga mekansimer av att trivas med andra människor och av att vara del av och behövd i ett sammanhang.

Mot bakgrund av allt detta kan man se den nitiska diskussionen om att man minsann måste vara MEDICINSKT SJUK för att få sjukskriva sig.

Jag fårstår inte logiken. När det förväntas att man skall ligga på topprestationsnivå konstant för att inte hela skeppet skall sjunka så är det väl nästan självklart att man känner att man omöjligt kan vara frisk när man inte orkar leva upp till det.

Som om vi skulle känna oss glatt rättfärdiga med att första mötet med vårt företag är en förvirrat gråtande receptionist, få våra barn passade av personer som inte orkar bry sig om barnen för att konflikten med chefen tar all energi och lust, få vår väg till jobbet transporterad av en busschafför som är djupt inne i dimman efter veckor av sömnlösa nätter i oro för en nära anhörig.

Varför inleds diskussionen med attityden att folk är onda svikare. Varför inte ta itu med saker från andra sidan av saken. Ett arbetsliv där man periodvis kan omdisponera sina arbetsuppgifter så att ens nedsatta arbetsförmåga (i det att man är människa) inte behöver vara till skada för någon. Där den långtidssjuke kan jobba ett par timmar i veckan och behålla det sociala och folk tillåts att stressa av såpass mycket att man inte behöver se snett på dem som man för tillfället misstänker gör lite mindre än man själv. Att skapa en arbetssituation där reptilhjärnans revirkänsla och prestige inte styr utan vi kan täcka upp för varandra emellanåt när livet är lite hårdare än vanligt.

Men det där är stort och komplext, så det är klart att det är lättare att leta syndabockar. Jag tycker att det är för dåligt. Kanske ett tecken på att någon söker reda ut sin egen arbetssituation snarare än att se till andras. Hörde på radio i morse hur någon snörpte kring att sjukskrivningen ses som en inkomstförsäkring. Jag tror nog också att man sjukskriver sig för att det är den ettiketten som är brukligast att använda när man vill ringa sig fysiskt frånvarande från jobbet.

Sjukskrivningarna kommer man väl snarare till rätta med genom att fråga hur någon mår än genom att ifrågasätta hur någon mår?